Det som började med upptäcktsresor över världshaven för mer än 500 år sedan har långsamt transformerats till en enda konsoliderad kolonial maktstruktur av makthavare, storföretag och finansinstitut. Dessa samarbetar i självförstärkande cykler med globalt fokus för att expandera sin makt och rikedom. Ekonomiska vinster genereras genom bl a kreditskapande med de utnyttjade ländernas naturresurser, tillgångar och människor som säkerhet. Med anslutningen till NATOs ”Partnerskap för fred” 1994, EU-inträdet 1995 och slutligen det formella NATO-inträdet 2024 blev Sverige åter en del av den västerländska koloniala strukturen.
KOLONIALISMENS HISTORIA
De tidigaste parallellerna till dagens koloniala strukturer hittar vi i antiken, då grekiska och romerska imperier etablerade kontroll över avlägsna territorier.
Men de direkta rötterna till dagens västerländska kolonialism sammanfaller med moderniteten och började etableras under 1400-talet med Europas så kallade ”upptäcktsresor”. Portugisiska och spanska sjöfarare, som Vasco da Gama och Christoforo Colombos, startade koloniseringen genom att både utforska, ockupera och plundra landområden i Amerika, Afrika och Asien. De kunde ta kontroll genom överlägsen teknologi och militär förmåga, kombinerat med betydande brutalitet.
Under 1500- och 1600-talen vidareutvecklades kolonialismen bl a genom etableringen av handelskompanier för att säkra handelsrutter och råvarortillgång. Handelskompanierna hade egna arméer och egna flottor, vilket gjorde det möjligt för dem att ta kontroll över handelsrutter och territorier utan direkt statlig inblandning.
Kolonialismen under 1700-talet, ofta kallad merkantilismens era, kännetecknades av att kolonialmakterna förvisso ytterligare stärkte sitt grepp om kolonier i Amerika, Afrika, Asien och Karibien. Men samtidigt började motståndet mot det koloniala styret att ta form. Bla i de brittiska kolonierna i Nordamerika växte missnöjet med skatter och brist på representation, vilket lade grunden för den amerikanska revolutionen (1775–1783).
På 1800-talet nådde den traditionella kolonialismen sin största omfattning. Teknologiska framsteg, som ångfartyg, vapen och telegrafi, gjorde det lättare att kontrollera och plundra stora områden. Storbritannien och Frankrike dominerade, men nya aktörer som Tyskland och Belgien utmanade. Afrika delades upp under Berlinkonferensen 1884–1885, där europeiska kolonialländer skapade afrikanska länder och drog gränser med linjal utan hänsyn till lokala folkgrupper.
På 1900-talet, speciellt efter andra världskriget, började den traditionella landockuperande kolonialismen att avta genom avkolonisering. Ekonomisk utmattning i Europa, växande nationalistiska rörelser i kolonierna och internationellt tryck ledde till att många länder i Afrika och Asien blev självständiga under 1940-, 1950- och 1960-talen. Indien blev exempelvis självständigt från Storbritannien 1947, och många afrikanska nationer följde under 1960-talet.
Men arvet från kolonialismen levde ändå kvar i form av ekonomiska ojämlikheter, politisk instabilitet och kulturella spänningar, ofta kallat neokolonialism, där de gamla kolonialländerna fortsatt kontrollerade och utnyttjade sina forna kolonier genom ekonomiska och politiska medel, ofta via internationella organisationer såsom FN, NATO, IMF och Världsbanken.
Nu under 2000-talet upplever vi att kolinialismen åter bytt skepnad. En ny konsoliderad kolonial strukturer har vuxit fram med nya aktörer och nya affärsmodeller. Men bristen på öppenhet gör det svårt att säkert analysera dessa skeeden. Vi ser delar av vad som händer och vilka som drabbas – men vilka som ligger bakom och varför, är många gånger höljt i dunkel. För att förstå 2000-talets kolonialism behöver vi därför använda en intuitiv strategisk analys för att identifiera mål, metoder och inblandade aktörer. Alla slutsatser innehåller därför en betydande osäkerhet.
Den nutida koloniala strukturen är inte bara en konsoliderad variant av de gamla kolonialmakterna – den är global och involverar en blandning av stater, icke-statliga organisationer, internationella företag och internationella banker. Civila utrikes underrättelsetjänster förefaller vara centrala för kontroll och expansion av den koloniala strukturen. Dagens kolonialmakter tävlar således inte längre mot varandra, utan har konsoliderats och centraliserats internationellt, precis som våra samhällen – och samarbetar numera med varandra inom ramen för tex NATO, EU och IMF.
Samtidigt har världen världen blivit mer transparent genom internet. Därför kan aktörerna av moraliska skäl inte längre använda sin makt utan goda grunder. De behöver rationalisera sin verksamhet, vilket bla sker med hänvisning till diktatur, ideologi, terrorism, mänskliga rättigheter, massförstörelsevapen eller narkotika.
Kontroll uppnås inte primärt genom direkt militär styrka med egna soldater. Istället befästs och expanderas strukturen genom internationella organisationer, sanktioner, statskupper, regimbyten och proxykrig. Den ekonomiska vinningen kommer delvis från internationella företag och fördelaktiga råvarupriser, men fokuserar allt mer på att säkra kontroll över naturtillgångar och andra tillgångar som kan fungera som finansiella säkerheter för banker i Väst. Dessa banker kan skapa krediter med dessa säkerheter åt bla storföretag och staterna själva. Bankerna förefaller ha en mer informell internationell prägel med bas bl a i City of London och på Wall Street.
I tabellen nedan återfinns en sammanfattning av kolonialismens utveckling från 1400-talets upptäcktsresor till 2000-talets moderna neokolonialism.
| Sekel | Skeende (inkl utvalda konsekvenser) | Dominerande aktörer (Sorterat efter inflytande) |
| 1400 | Kolonialismen påbörjas genom Portugals och Spaniens ”upptäcktsresor”. Köpmän från bl a Venedig, Florens och Genua hade sedan tidigare handlat med tex Kina utan att vara kolonisatörer – nu hjälpte de Portugal och Spanien med finansiering. Processen var brutal, 10 000-tals dödades i massakrer och 50-90% av vissa folk dog av sjukdomar som europeerna tog med sig. | Portugal, Spanien. |
| 1500 | Fokus på erövring, handel med kryddor, tyger, guld och silver samt spridande av kristendomen i Afrika, Amerika och Asien. Processen var lika brutal som på 1400-talet. | Spanien, Portugal. |
| 1600 | Kolonialismen blir mer merkantilistiskt organiserad, råvaror från kolonierna blir input till egna industrier, permanenta bosättningar och administration etableras, handelskompanier bildas. Tusentals dog i konflikter. Nederländerna transporterade ca 600’000 afrikaner som slavar till Amerika. I Nordamerika dog upp till 50-90% av vissa indianstammar av sjukdommar som Europeerna tog med sig. Frankrike transporterade ca 400’000 afrikaner som slavar till Karibien för franska plantager. | Nederländerna, Spanien, Portugal, Storbritannien, Frankrike. |
| 1700 | Kolonialländerna stärker sitt grepp om kolonier och handelsrutter. Motståndet börjar ta form i kolonierna, vilket bl a leder till Amerikanska revolutionen. Uppskattningsvis 4-5 miljoner afrikaner transporterades som slavar till Amerika av Nederländerna, Storbritannien och Frankrike. Sjukdommar från Europa dödade 50-80% av vissa indianstammar. | Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Spanien, Portugal. |
| 1800 | Kolonialismen når sin största omfattning. Afrika delas upp mellan europeiska länder på Berlinkonferensen 1884–1885. Brittisk politik i Indien ledde till miljontals dödsfall genom svält. Holländskt tvångsarbete i Indonesien bidrog till liknande effekter. Ursprungsbefolkningar i Australien och Amerika decimerades av sjukdomar och våld. Tidigt på 1800-talet fortsatte slavhandeln att orsaka hundratusentals dödsfall, särskilt i Karibien. Stora konflikter som Java-kriget, Indiska upproret och erövringen av Algeriet dödade hundratusentals till miljontals. | Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Portugal, Spanien, Belgien, Tyskland, Italien, Danmark, Sverige. |
| 1900 | Avkolonialisering. Kolonierna blir självständiga. Neokolonialism, inflytande genom ekonomiska, militära och politiska medel. Hundratusentals dog i Nederländska Ostindien (Indonesien), huvudsakligen under självständighetskriget. Miljontals dog till följd av brittiska aktiviteter, särskilt i Indien (hungersnöd och delning) och Afrika (krig och förtryck). Många miljoner dog till följd av franska aktiviteter, särskilt i Algeriet och Indokina. NATO, IMF och EU bildades. Sverige gick med i NATOs ”Partnerskap för fred” 1994 och EU 1995. | Början: Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Portugal, Belgien, Italien Slutet: USA, EU (inkl Sverige), NATO (inkl Sverige) |
| 2000 | Konsolidering av samtliga kolonialmakter till en enda kolonial maktstruktur. Fokus är global makt och ekonomiska vinster bla genom kreditskapande. År 2023 hade USA 750 militärbaser i 80 länder utanför USA. Offren för kolonialismen återfinns bl a i Libyen, Irak, Afganistan, Syrien, Gaza, Libanon, Iran, Ryssland och Ukraina. Flera fd franska kolonier (Mali, Chad, Guinea, Burkina Faso och Niger) revolterar mot fransk neokolonialism. Sverige gick formellt med i NATO 2024. | USA, Storbritannien, EU (inkl Sverige), NATO (inkl Sverige) |
Tabell: Kolonialismens historiska utveckling från 1400-talet till 2000-talet
I tabellen nedan återfinns nedan en lägesbild av den koloniala strukturens utbredning under 1800-talet.
| Kolonialmakt | Kolonier under 1800-talet |
| Storbritannien | Nordamerika: Kanada , Newfoundland och Bermuda. Karibien: Jamaica, Barbados, Bahamas, Antigua och Barbuda, Saint Kitts och Nevis, Dominica, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Grenada, Trinidad och Tobago samt Brittiska Honduras (nu Belize). Afrika: Kapkolonin, Natal, Transvaal och Oranjefristaten (senare delar av Sydafrika), Nigeria, Guldkusten (nu Ghana), Sierra Leone, Gambia, Lagos, Kenya, Uganda, Zanzibar, Nyasaland (nu Malawi), Nordrhodesia (nu Zambia) och Sydrhodesia (nu Zimbabwe). Asien: Indien (inklusive dagens Indien, Pakistan och Bangladesh), Ceylon (nu Sri Lanka), Burma (nu Myanmar), Malaya (nu delar av Malaysia), Singapore, Hong Kong och Aden (nu en del av Jemen). Australien och Oceanien: Australien, Nya Zeeland, Fiji samt mindre öar som Pitcairn och andra Stillahavsöar. |
| Frankrike | Nordamerika: Delar av Kanada (särskilt Québec fram till 1763) och Louisiana (sålt till USA 1803). Karibien: Martinique, Guadeloupe, Saint-Martin, Saint-Barthélemy (fram till 1878), samt Franska Guyana i Sydamerika. Afrika: Algeriet (erövrat 1830), Senegal, Elfenbenskusten, Dahomey (nu Benin), Gabon, Franska Kongo (nu Republiken Kongo), Franska Sudan (nu Mali), Mauretanien, Niger, Tchad, Madagaskar och Franska Somaliland (nu Djibouti). Asien: Franska Indokina (inklusive Vietnam, Kambodja och Laos), Pondicherry, Chandernagore, Mahé, Yanam och Karaikal i Indien, samt vissa handelsstationer i Kina. Oceanien: Nya Kaledonien, Franska Polynesien (inklusive Tahiti och Marquesasöarna) och Clippertonön. |
| Nederländerna | Asien: Nederländska Ostindien (nu Indonesien, inklusive Java, Sumatra, Borneo, Sulawesi och Moluckerna), Malacka (övertaget från britterna 1825). Sydamerika: Surinam (nu Suriname) och i Karibien innefattade kolonierna Nederländska Antillerna (Aruba, Curaçao, Bonaire, Sint Maarten, Sint Eustatius och Saba). Afrika: Kapkolonin (nu en del av Sydafrika) fram till 1806, då den överläts till Storbritannien, samt handelsstationer längs Guldkusten (nu Ghana) fram till 1872. |
| Portugal | Afrika: Angola, Moçambique, Kap Verde, São Tomé och Príncipe, Portugisiska Guinea (nu Guinea-Bissau) och Cabinda. Asien: Goa, Daman och Diu i Indien, Macau i Kina samt Portugisiska Timor (nu Östtimor). Sydamerika: Brasilien (till 1822) |
| Spanien | Latinamerika: Mexiko, Peru, Chile, Argentina, Bolivia, Paraguay, Uruguay, Colombia, Ecuador, Venezuela, Guatemala, Honduras, El Salvador, Nicaragua, Costa Rica, Kuba och Puerto Rico. Karibien: Dominikanska republiken Afrika: Spanska Sahara (nu Västsahara), Ekvatorialguinea (inklusive Río Muni och öarna Bioko och Annobón). Asien: Filippinerna Oceanien: Marianerna, Karolinerna och Palau. |
| Belgien | Afrika: Kongo |
| Italien | Afrika: Eritrea, Somaliland (Italienska Somaliland), Libyen. |
| Tyskland | Afrika: Tyska Sydvästafrika (nu Namibia), Tyska Östafrika (nu delar av Tanzania, Rwanda och Burundi), Kamerun och Togo. Oceanien: Tyska Nya Guinea (nu delar av Papua Nya Guinea), Marshallöarna, samt delar av Samoa. |
| Danmark | Karibien: Danska Västindien, bestående av öarna Saint Thomas, Saint John och Saint Croix (nu Amerikanska Jungfruöarna). Afrika: Handelsstationer längs Guldkusten (nu Ghana) Asien: Trankebar (Tharangambadi), Serampore och andra mindre besittningar i Indien. Nordatlanten: Grönland, Island och Färöarna |
| USA | Oceanien: Hawaii, Guam och Filippinerna Karibien: Puerto Rico |
| Sverige | Karibien: Saint-Barthélemy (Såld till Frankrike 1878) |
Tabell: Kolonialmakterna och deras kolonier under 1800-talet
DEN KOLONIALA AFFÄRSMODELLENS UTVECKLING
Målet för kolonialismen förefaller alltid ha varit att expanderna makt och utöka rikedom. I tabellen nedan återfinns en sammanställning över vår syn på vilka som tjänat på kolonialismen och hur det gått till.
| Sekel | Affärsmodell (Vilka tjänade pengar? – Hur tjänade de pengar?) |
| 1400 | Kungahus, handelsmän, finansiärer – Plundring, handelsmonopol, kontroll av handelsrutter |
| 1500 | Kungahus, stater, handelsmän, banker – Plundring, handelsmonopol, kontroll av handelsrutter, gruvdrift, tvångsarbete, plantager |
| 1600 | Kungahus, stater, handelkompanier, planatgeägare, banker – Plundring, råvaror, tvångsarbete, plantager, gruvdrift |
| 1700 | Stater, handelkompanier, affärsmän, banker – Plundring, råvaror, plantager, gruvdrift, merkantilism, slavhandel |
| 1800 | Stater, handelkompanier, affärsmän, banker – Plundring, råvaror, plantager, gruvdrift, merkantilism |
| 1900 | Stater, politiker, multinatinella företag, finanseliter, banker, media – Råvaror, handelsavtal, privatisering av företag och naturresurser |
| 2000 | Stater, politiker, multinationella företag, finaneliter, banker, media – Råvaror, handelsavtal, privatisering av företag och naturresurser, finansiell kontroll av naturreserser |
Tabell: De koloniala affärsmodellernas utveckling över tid
EXEMPEL PÅ MODERN KOLONIALISM I PRAKTIKEN: PRIVATISERING AV FÖRETAG OCH NATURRESURSER
I den moderna kolonialismen finns en integrerad tendens att dominera och kontrollera världen. Inte öppet genom hård militär kontroll som under 1800-talets kolonialism, utan under täckmantel och utan att det märks. Denna dominans kan sedan användas för att tjäna pengar på ett subtilt sätt genom internationell affärsverksamhet och genom det globala finanssystemet.
För att illustrera hur dessa subtila metoder för att tjäna pengar kan fungera i praktiken, kan vi exemplifiera med privatisering av företag och naturresurser i länder utanför den egna koloniala maktstrukturen. I grova drag kan det ske i följande steg:
1. Identifiera ett land med omfattande naturresurser och inför ekonomiska sanktioner mot landet/Organisera en statskupp genom att stödja en våldsam opposition/Starta krig. Motivera med anklagelser om terorism/massförstörelsevapen/kärnvapen/diktatur/narkotika/svält/diskriminering/etc.
2. Det leder med tiden till ekonomisk kris och regeringskris
3. Ta politisk kontroll över landet genom att ha förberett en opposition som i förväg är lojal mot den koloniala strukturen
4. Låt internationella institutioner och internationella banker ställa privatisering av statliga företag och naturresurser som villkor för krislån
5. Se till att den nya politiska ledningen låter multinationella företag tar över statliga företag och naturresurser till underpris
6. De multinationella företagen lånar pengar för att utvinna naturtillgångarna av internationella banker med naturresurserna som säkerhet. På så sätt blir naturresurserna en tillgång i balansräkningen för internationella banker istället för hos det land där naturresurserna finns fysiskt
6. Multinationella företag och internationella banker tjänar pengar
7. I slutändan blir det skattebetalarna i landet med naturresurserna som blir de stora förlorarna genom att de a) måste betala tillbaka nödlånen med ränta med sina skatter till internationella institutioner och internationella banker samtidigt som de b) förlorat kontrollen över sina egna naturresurser, vilket c) gör landet kroniskt fattigt och underutvecklat.
KOMMENTARER
Det är intressant att reflektera över hur bilden av kolonialismen skiftar när man breddar perspektiven och zoomar ut i tid och rum. Det som först förefaller vara isolerade historiska händelser omvandlas snabbt till delar i en ännu aktiv global konsoliderad maktstruktur.
I början av 1900-talet hade kritiken mot den traditionella kolonialismen blivit massiv, med välkända kritiker såsom Mahatma Gandhi, Jawaharlal Nehru, Vladimir Lenin och Ho Chi Minh. Det ledde till att kolonialmakterna till slut gav upp den direkta kontrollen över de flesta av sina kolonier. Men det betydde däremot inte att kolonialismen upphörde – bara att den fann nya former. Förtrycket fortsatte genom neokolonialism och nybildade internationella organisationer.
Idag menar vi att den omvandlats ytterligare ett varv – till en enda konsoliderad kolonial struktur som eftersträvar global makt och ökande rikedeomar för internationella företag, banker och finansiärer genom resurser i alla delar av världen.
För svenskt vidkommande är det kanske mest centrala att Sverige, efter att ha befunnit sig utanför den koloniala strukturen sedan försäljningen av Saint-Barthélemy 1878, nu åter blivit en del av den koloniala strukturen genom medlemsskap i både EU och NATO. Sedan oktober 2025 även genom att skapa en egen svensk civil utrikes underrättelsetjänst. Sveriges sanktioner mot andra länder är numera synkroniserade med EUs sanktioner och Sverige är delaktigt i kriget mot Ryssland i Ukraina genom bla finansiering och krigsmateriel.
Den samtida koloniala strukturen står dock inför hårt motstånd. Situationen liknar den som den klassiska kolonialismen stod inför i början av 1900-talet.
Inom EU finns ett brett motstånd från regeringarna i bl a Slovakien och Ungern. Genom stora oppositionspartier har det även uppstått tydlig splittring inom Europas stora länder, inkl Tyskland (AfD), Frankrike (Rassemblement National) och Storbritannien (Reform UK). Men den största frågan är om den ledande Väst-makten USA är på väg att lämna den koloniala strukturen genom att fokusera på MAGA (Make America Great Again) och America First.
Samtidigt blockeras utvidgningen av NATO österut av Ryssland genom kriget i Ukraina. Iran har anfallits av Israel och USA, men vägrar foga sig och gör istället motattacker mot både Israel och USA. Jemen står emot anfall av USA och Storbritannien. Handelskrigen mot Kina och Indien verkar inte ge det resultat man tänkt sig i Väst. Västs frysning av Rysslands valutareserver hos EuroClear verkar inte ha någon signifikant effekt på Ryssland, men gör att allt fler länder överger USD och köper guld som förvaras i hemlandet. Samma effekt verkar Storbritanniens frysning av Venezuelas guldresuserv i London ha haft.
Det ser snarast ut som att EU och Storbritannien ska falla på eget grepp och bli de stora förlorarna. Höga skulder, hög inflation, hög arbetslöshet, höga energikostnader och avindustrialisering ser ut att kunna hota välståndet i Europa i grunden.
Vi noterar även att kolonialliknande kreditskapande nu även sker inom västländerna själva, där den egna befolkningen används som säkerhet för skapande av nya krediter. Det sker bl a med hänvisning till klimatet, grön omställning, pandemier, krig, försvar, invandring, infrastruktur, hållbarhet, råvaruförsörjning, kärnkraft, och/eller robusthet.
Industri, industrialister, banker och media blir vinnare. Förlorare blir de egna folken genom att de och/eller kommande generationer måste betala tillbaka via skattsedeln, och genom att ökande penningmängd leder ihållande inflation, vilket långsamt eroderar värdet på produktion, besparingar, pensioner och löner.
Som illustreras i grafen ovan befinner sig Sverige på ett sluttande ekonomiskt plan. Det reala värdet på svensk produktion och svenska löner blir allt lägre för varje år som går. Det är svårt att förstå på vilket sätt Sveriges deltagande i den neokoloniala strukturen genom EU och NATO skulle vara positivt för Sverige och svenskarna.
Det är en å ena sidan tragisk utveckling – men å andra sidan kanske den betyder att vi snart kan se början på slutet av den koloniala eran.
KÄLLFÖRTECKNING OCH LÄSNING
Hoppe, H.-H. (2001). Democracy – The god That Failed. Transaction Publishers.
von Mises, L. (2020), Mänskligt Handlande. Timbro Förlag.
Spielvogel, J. J. (2015). Western Civilization. Ninth Edition. Cengage Learning.
https://www.regeringen.se/regeringens-politik/utrikes–och-sakerhetspolitik/sanktioner
https://www.marxistarkiv.se/klassiker/lenin/imperialismen.pdf
https://worldpopulationreview.com/country-rankings/overseas-military-bases-by-country
https://en.wikipedia.org/wiki/Colonialism
https://en.wikipedia.org/wiki/Mercantilism
https://en.wikipedia.org/wiki/Neocolonialism
https://en.wikipedia.org/wiki/Imperialism,_the_Highest_Stage_of_Capitalism
https://en.wikipedia.org/wiki/City_of_London
https://en.wikipedia.org/wiki/Wall_Street
https://en.wikipedia.org/wiki/MI6