Vi har läst ”The Crowd – Study of the Popular Mind” (Massans psykologi) (1895) av Gustave Le Bon. En bok som beskriver hur det det går till när det individuella reflekterande psyket stängs av i den process då en individ blir en del av en folkmassa. Boken ansluter väl, trots haltande tidslinje, till Desmets idéer om hur massor formas initialt och Bernays teorier om hur demokratier kan styras genom propaganda.
GUSTAVE LE BON
Gustave Le Bon var en fransk socialpsykolog, sociolog, antropolog och läkare, född 7 maj 1841 i Nogent-le-Rotrou och död 13 december 1931 i Marnes-la-Coquette.
Han utbildade sig till läkare vid Sorbonne i Paris och tog sin doktorsexamen 1866. Han deltog som läkare i fransk-tyska kriget 1870–71 och bevittnade Pariskommunen 1871, vilket starkt påverkade hans syn på folkmassor och samhällsutveckling.
Le Bon är mest känd för sitt verk Massans psykologi (1895) vilket betraktas som ett av de mest banbrytande verken inom mass- och socialpsykologin.
I boken beskriver Le Bon vad en folkmassa är, hur den fungerar och hur det går till när individens reflekterande medvetna psyke ersätts av ett kollektivt omedvetet primitivt psyke och individen blir en del av en folkmassa.
THE CROWD – STUDY OF THE POPULAR MIND
Kärnan i budskapet i The Crowd: A Study of the Popular Mind (La Psychologie des foules, 1895) är att en folkmassa inte är summan av de individer som ingår i den, utan att den bildar en ny psykologisk entitet med helt egna egenskaper – en ”kollektiv själ” eller ”masspsyké” som styr beteendet på ett irrationellt, emotionellt och ofta destruktivt sätt.
Le Bon beskriver hur individen förvandlas när den går upp i en organiserad massa:
- Förlust av personlighet och rationellt tänkande — Medvetandet sjunker, det omedvetna (instinkter, känslor) tar över. Individen blir mer primitiv, impulsiv och barbarisk jämfört med när den är ensam.
- Suggestion, smitta (contagion) och ökad känslighet — Massan fungerar som i hypnos. Idéer och känslor sprids blixtsnabbt genom imitation och emotionell smitta. Människor som normalt är rationella blir lättmanipulerade av enkla bilder, slagord, upprepning och starka ledare.
- Kännetecken på massan — Impulsiv, irritabel, oförmögen till logik och kritiskt tänkande, överdriven i känslor, intolerant och fanatisk. Den kan utföra både heroiska och barbariska handlingar, men tenderar mot det senare eftersom civilisation kräver den disciplin och förnuft som massan saknar.
- Ledarskap och påverkan — Massor styrs inte av resonemang utan av prestige, affirmation (påståenden utan bevis), repetition och tydliga bilder. Starka ledare som förstår detta kan dirigera massan nästan hur de vill.
Le Bon ser ledarskap som nödvändigt eftersom massor är passiva och impulsiva utan en stark guide – de längtar instinktivt efter en ledare som kan ge riktning åt deras omedvetna känslor.
Le Bon hävdar att så snart individer samlas till en psykologisk massa uppstår ett behov av auktoritet. Utan ledare förblir massan ofta kaotisk eller passiv. Ledaren blir ”kärnan” kring vilken åsikter samlas och får en gemensam identitet. Ledaren fungerar som en hypnotisör som styr kollektiva psyken. Typiska ledare är inte främst intellektuella eller rationella tänkare, utan män (eller kvinnor) av handling – energiska, envetna, ofta halv-galna eller fanatiska personer med stark vilja. De har en ”smittsam” tro på sig själva och sin sak. Le Bon delar in dem i två kategorier: de med intermittenta (växlande) viljor och de sällsynta med en ihållande, enveten vilja – de sistnämnda är farligast och mest effektiva.
Le Bon beskriver tre huvudverktyg som ledare använder för att styra massor (istället för logik och bevis):
- Affirmation — Rena, enkla påståenden utan bevis eller resonemang. Massan svarar på klara, kategoriska utsagor snarare än nyanserade argument.
- Repetition — Ihållande upprepning av samma affirmation gör att idén till slut tas för given som en självklar sanning. Detta är centralt i propaganda.
- Contagion (smitta) — När affirmationen och repetitionen gjort sitt sprider sig idén viralt genom massan via emotionell smitta. En idé eller känsla blir kollektiv.
Därtill kommer prestige som en avgörande faktor. Prestige kan vara personligt (karisma, framgång, titel) eller lånat (uniform, symboler, tradition). Det ger ledaren en nästan magisk auktoritet som förlamar kritiskt tänkande. Massan ser ledaren som en övernaturlig eller heroisk figur. Exempel som Le Bon nämner inkluderar religiösa grundare, militära befälhavare och revolutionära agitatorer.
Praktiska implikationer:
- Bilder och känslor framför ord och logik — Ledare bör använda enkla slagord, symboler och levande bilder som väcker starka känslor.
- Fanatism och övertygelse — Starka ledare är ofta smala i sin syn (narrow-minded) men besitter en brinnande tro som smittar av sig. Tvekan och nyans är svagheter i massans ögon.
- Exempel och imitation — Att visa eller uppmana till handling (t.ex. ”följ mig”) är effektivare än tal för kortsiktig mobilisering.
Sammanfattningsvis ser Le Bon ledarskap som konsten att behärska det omedvetna hos massan genom prestige, enkla budskap och emotionell smitta – inte genom förnuft. Det är en maktteknik anpassad till en tid då massorna blivit den avgörande politiska kraften.
KONTROLL GENOM FOLKMASSOR I PRAKTIKEN
Det är viktigt att börja med en avgörande distinktion: Gustave Le Bon beskriver hur massor fungerar och hur ledare historiskt har lyckats, han ger inte en ”handbok” för att manipulera människor.
Men om vi tittar strikt på Le Bons analyser i Masspsykologi (1895) för att förstå mekanismerna som han beskriver, kan vi sammanfatta hans iakttagelser om hur dessa processer historiskt har fungerat:
a) Hur en massa bildas (Enligt Le Bon)
Enligt Le Bon sker detta inte genom planerad strategi, utan genom att skapa förutsättningar för den psykologiska omvandlingen:
– Skapa en gemensam fiende eller ett gemensamt mål: Massan kräver en ”vi mot dem”-situation. Utan en gemensam riktning förblir det en hop människor.
– Utnyttja kriser eller osäkerhet: När sociala strukturer skakas (ekonomisk kris, krig, politiskt vakuum) är individer mest mottagliga.
– Fokus via en symbol eller händelse: En stark händelse (en demonstration, ett tal, en katastrof) samlar uppmärksamheten och skapar den nödvändiga emotionella laddningen.
b) Hur man blir ledare (Enligt Le Bon)
Le Bon menar att det inte krävs intelligens eller moralisk höjd, utan specifika personlighetsegenskaper:
– Tron på sig själv (Fanatism): Ledaren måste ha en obrytbar tro på sin sak. Denna ”fanatiska övertygelse” är smittsam. Om ledaren tvekar, tappar massan förtroende omedelbart.
– Ordningskänsla och viljestyrka: Ledaren måste utstråla en vilja som är starkare än massans.
– Namn och rykte: Ett välbekant namn eller ett rykte om storhet skapar en automatisk auktoritet. Massan tror på det som redan har ryktats om som sant.
– Förmågan att förenkla: Ledaren måste kunna reducera komplexa frågor till enkla, binära bilder (gott mot ont, oss mot dem).
c) Hur man styr massan (Enligt Le Bon)
Detta är den del där Le Bon är mest detaljerad. Han menar att logik och argument inte fungerar på en massa. Istället använder man:
– Påståenden (Affirmation):
Gör korta, bestämda påståenden utan bevis eller resonemang.
Ex: ”Vi kommer att vinna” eller ”De är våra fiender”.
Ju enklare och mer absolut uttrycket är, desto mer effekt har det.
– Upprepning:
Påståendet måste upprepas oändligt. Genom upprepning tränger idé in i det omedvetna och börjar uppfattas som en uppenbar sanning.
”Sanningen” i en massa skapas inte av bevis, utan av hur ofta något hörs.
– Smitta (Contagion):
När påståendet väl har sjunkit in, sprider det sig snabbt i massan. En känsla eller idé som en börjar tro på, sprider sig till alla andra.
– Rykte (Reputation):
Använd ryktesspridning för att förstärka ledarens auktoritet. Ryktet om ledarens styrka är ofta starkare än den faktiska styrkan.
– Känslor, inte förnuft:
Tala alltid till känslorna (rädsla, hat, hopp, entusiasm).
Använd bilder och myter snarare än fakta. Massan tänker i bilder, inte i begrepp.
Undvik nyanser. Massan kan bara se svart eller vitt.
Viktigt att notera: Le Bon var kritisk till denna process. Han beskrev massan som irrationell, destruktiv och farlig. Han ansåg att civilisationen hotades av massornas uppgång. Hans beskrivning av hur man styr en massa är en diagnos av ett problem, inte en rekommendation för hur man bör agera.
I ett modernt samhälle, där kritiskt tänkande och demokrati värderas, är försök att skapa ”masspsykologi” ofta synnerligen kontroversiella och kan leda till polarisering, våld och förlust av frihet.
DISKUSSION
Le Bon (1895) beskrev tämligen ingående hur en massa fungerar och hur den kan styras. Däremot utvecklade han inte någon djupare teori kring hur en massa formeras.
Matthias Desmet (2022) beskriver däremot väl hur massor formeras, dvs det steg som saknas i Le Bons teori.
Edward Bernays beskrev (1928) hur massans psykologi kan användas i propaganda för att styra demokratier.
Genom att studera Le Bon, Bernays och Desmet har vi slutit cirkeln för hur massor formeras, hur massor styrs och hur masspsykologi kan användas (och används) i propaganda för att styra demokratier.
KÄLLFÖRTECKNING OCH VIDARE LÄSNING
Bernays, E. (1928). Propaganda.
Desmet, M. (2022). The Psychology of Totalitarianism.
Le Bon, G. (1895). The Crowd – Study of the Popular Mind.