Den Österrikiska ekonomiska skolan uppstod i samband med Carl Mengers Grundsätze (1871) och formades som distinkt skola genom metodstriden mot den Tyska historiska skolan under 1880-talet.
Även om skolan uppstod i Österrike så finns den idag i hela världen. Skolan utgår från individer som handlar under knapphet, osäkerhet och fragmenterad kunskap – samt ser marknaden som en process där priser, entreprenörskap och institutioner koordinerar deras handlingar utan central styrning.
INDIVIDEN SOM ANALYTISK UTGÅNGSPUNKT
Den Österrikiska skolans mest utmärkande drag är att den använder individen som analytisk utgångspunkt. Det särskiljer den från både den tyska historiska skolan (som utgår från nationen) och den neoklassiska skolan (som utgår från marknaden).
| Ekonomisk skola | Analytisk utgångspunkt |
|---|---|
| Tyska historiska skolan | Nationen som organisk helhet |
| Österrikiska skolan | Individen som handlande subjekt |
| Neoklassiska skolan | Marknaden som mekanism |
Det är dessutom inte bara en fråga om analytisk ”nivå”. För Österrikiska ekonomer är nationen och marknaden nämligen konsekvenser av individuella handlingar.
DEN ÖSTERRIKISKA EKONOMISKA SKOLANS TILLKOMST
1. Syntesen 1871 – Skolan uppstod i och med Mengers Grundsätze. Den byggde vidare på en äldre tysk subjektiv värdetradition från vilken Menger formade ett sammanhängande system och systematiserade den till en enhetlig pristeori. Menger var till en början inte i konflikt med den tyska historiska skolan – han dedicerade boken till Roscher (Tyska historiska skolan) och såg sig som en fullbordare av tysk tradition.
2. Brytningen 1883 – I Untersuchungen angrep Menger den yngre historiska skolans vägran att acceptera teoretisk analys. Schmoller (Tyska historiska skolan) svarade med en fientlig recension – och myntade termen ”Österrikiska skolan” som ett nedsättande öknamn. Menger och hans efterföljare tog senare över beteckningen.
3. Kontexten – Metodstriden hade en kontextuell bakgrund. Tyskland var en ny nationalstat (1871) som behövde nationsbunden ekonomi för industriell uppbyggnad, medan Österrike-Ungern var en multietnisk dubbelmonarki utan enhetlig nationell identitet. Detta gjorde Mengers universella, apolitiska teori naturlig i hans miljö – men förklarar ändå inte hans kritik fullt ut. Då den i första hand var kunskapsteoretisk.
4. Ironin – Den österrikiska skolans universalism kan själv ses som historiskt betingad – vilket nästan bekräftar den Tyska historiska skolans tes om att teorier är kontextbundna. Menger skulle sannolikt avvisa slutsatsen, men den är svår att undvika.
CENTRALA TEORIER
Subjektiv värdeteori – Värde kommer från individens bedömning av nytta – inte från arbetsinsats eller inneboende egenskaper. Detta var inte en österrikisk uppfinning, utan en äldre idé som Menger systematiserade. Mengers bidrag var att bygga en bro mellan subjektiv värdering och objektivt pris – priset uppstår i byteshandlingar mellan parter med olika värderingar.
Praxeologi – Mises utvecklade en deduktiv vetenskap om mänskligt handlande, härledd från handlingsaxiomet – att människan handlar målinriktat. Ekonomiska lagar är aprioriska sanningar, inte empiriska hypoteser. Detta gör matematik och ekonometri otillräckliga – eller missvisande.
Kunskap och koordination – Hayek visade att kunskapen är splittrad, subjektiv och ständigt föränderlig. Prissystemet är en informationsmekanism som låter individer agera utan att känna till helheten. Entreprenören (Kirzner) upptäcker outnyttjade möjligheter och driver marknaden mot bättre samordning.
Kalkyleringsproblemet – Mises (1920) menade att utan privat äganderätt och fria priser kan ingen – inte ens en välvillig centralplanerare – veta resursernas alternativkostnad. Därför är centralplanering principiellt omöjlig, inte bara ineffektiv.
Österrikisk konjunkturteori – Kriser förklaras som följd av kreditexpansion och artificiellt låga räntor. Låg ränta lockar in kapital i felaktiga investeringar. När räntan normaliseras blir dessa investeringar olönsamma och kollapsar. Recessionen är en nödvändig korrigering, inte marknadens misslyckande. För många är detta en vanlig ingång till Österrikisk ekonomi, då den på ett enkelt sätt kan förklara hög- och lågkonjunkturer. Denna teori är en vidareutveckling av svensken Knut Wicksells teori om hur penningmänden ökar då räntan ligger under den naturliga räntan. Wicksell var influerad av Eugen von Böhm-Bawerk och påverkade själv Ludwig von Mises.
Kvalitativ metod – Österrikarna är i huvudsak kvalitativa, medan neoklassisk teori är kvantitativ och formell.
ARGUMENT FÖR ÖSTERRIKISK EKONOMI
Argumenten för den österrikiska skolan vilar på två fundamentalt olika grunder. Mises utvecklade sin argumentation utifrån ett funktionellt utilitaristiskt perspektiv och betraktade den fria ekonomin som det mest effektiva medlet för att uppnå välstånd; medan Rothbard övergav utilitarismen och i stället härledde äganderättens okränkbarhet från naturrättslig moralisk princip, och därmed betraktade statliga ingripanden som moraliskt orättfärdiga aggressioner.
Mises – Funktionell utilitarism
Mises hävdade uttryckligen sin tillhörighet till den utilitaristiska traditionen och använde nyttoprincipen som det yttersta kriteriet för att bedöma samhälleliga institutioner.
Agumentationskedja från medel till mål: Den fria marknadens institutioner (privat äganderätt, arbetsdelning, frihandel) → Befordrar fredlig social samverkan → Ökar allmänt välstånd.
Praktisk konsekvens: Eftersom målet är ”allmänt välstånd” tillåter Mises i princip statens existens som ett nödvändigt ont – staten behövs för att upprätthålla rättsordningen, men bör begränsas till ett minimum. Han förespråkade aldrig avskaffandet av staten. Den ”minimala staten” eller till och med statens försvinnande är inte en logisk slutsats av hans utilitarism.
Rothbard – Naturrättslig moralisk absolutism
Rothbard övergav Mises utilitaristiska ståndpunkt och etablerade sin teori på naturrättslig grund.
Grundläggande argumentationskedja: Rothbards utgångspunkt är själväganderätten – varje individ har absolut suveränitet över sin egen kropp och sin arbetskraft. Därifrån härleder han äganderätten till mark och resurser som man först ockuperar och bearbetar, samt rätten till all egendom som härrör från frivilliga överlåtelser. Denna rättighet är naturlig och existerar oberoende av statlig lag, historisk kontext eller majoritetsvilja.
Icke-aggressionsprincipen: Alla former av fysisk aggression, hot eller bedrägeri mot en annans person eller egendom är moraliskt orättfärdiga. Staten betraktas därför som en orättfärdig institution – den är den största systematiska kränkaren av icke-aggressionsprincipen, eftersom beskattning i sig är stöld baserat på hot om våld.
Konsekvensen av Rothbards teori är anarkokapitalism – inget statligt monopol, utan alla tjänster, inklusive rättskipning och försvar, tillhandahålls av privata organisationer genom frivilliga transaktioner. Staten har inte ens en minimal legitim funktion. Idag ligger kanske Hans-Hermann Hoppe närmast Rothbard bland de mer kända ekonomerna inom Österrikisk ekonomi.
DISKUSSION – VÄRDET AV ÖSTERRIKISK EKONOMI IDAG
Den Österrikiska ekonomin har idag ett betydande värde i dess möjligheter som kritiskt och förklarande verktyg. Den erbjuder en analytisk referens – en idealiserad marknadsprocess – mot vilken statliga ingrepp kan analyseras och kritiseras. Den kan förutsäga riktningen på konsekvenserna av ingrepp, men varken deras styrka eller tidpunkt. Detta bör inte ses som en svaghet, utan som det stora värdet av Österrikisk ekonomi.
Tre vanliga exempel på Österrikiska förutsägelser brukar vara a) prisinflation, b) konjunkturcykler och c) fiatvalutasystemets kollaps.
Prisinflation – Om marknadsräntan artificiellt sätts under den naturliga räntan expanderar penningmängden (inflation ), vilket skapar ett pristryck uppåt. Prisinflationen blir högre än vad den annars hade varit – det vill säga jämfört med ett scenario utan sådan kreditexpansion.
Konjunkturcykler – Om räntan hållits under den naturliga räntan under en längre period kommer kapital att strömma till felinvesteringar, som ackumuleras. Till slut kan inte ekonomin absorbera dessa investeringar och en lågkunjunktur blir oundviklig för att rensa bort överinvesteringar.
Fiatvalutasystemets kollaps – Fiatvalutasystemet är logiskt ohållbart eftersom det bygger på obegränsad penningexpansion. Skulderna ackumuleras, räntorna kan inte normaliseras, och ekonomin hamnar i ett konstant behov av stimulansåtgärder. Till slut urholkas förtroendet, och valutan förlorar då sin funktion.
Kollapsen blir närmast eskatologisk när den sammanfaller med att förtroendet för fiatvalutan försvinner. Det är inte bara en ekonomisk mekanism som brister – det är en tro som upphör. När människor slutar tro på den finns inget kvar. Det är därför den österrikiska berättelsen om fiatvalutans slut har en nästan religiös struktur: ett syndafall, en ackumulerad skuld, ignorerade varningar, en dom – och ett löfte om frälsning genom återgången till ”goda pengar”.
Det löfte som den Österrikiska skolan erbjuder som svar på kollapsen kan delas upp i tre huvudsakliga kategorier, a) återgång till guldmyntfoten, b) fritt konkurrerande valutor och c) proaktiv individuell övergång till fysiska tillgångar.
Men vid vilken tidpunkt fiatvaltorna kollapsar och vad svaret då blir kan enligt Österrikisk Ekonomisk teori endast framtiden utvisa.
KÄLLFÖRTECKNING OCH VIDARE LÄSNING
Block, W. (2009). The Privatization of Roads & Highways.
Böhm-Bawerk, Eugen von. (1922). Capital and Interest.
Böhm-Bawerk, Eugen von.(1923). The Positive Theory of Capital.
Friedman, M. (1962). Capitalism and Freedom.
Hakelius, J. (2016). Den Österrikiska skolan. Andra upplagan.
Hayek, F.A. (2012). Vägen till träldom. Tredje pocketupplagan.
Hazlitt, H. (1946). Economics in One Lesson.
Hoppe, H.-H. (2010). A Theory of Socialism and Capitalism.
Kirzner, I. M. (1973). Competition and Entrepreneurship.
Menger, C. (1976). Principles of Economics.
Mises, Ludwig von. (2020). Mänskligt handlande.
Mises, Ludwig von. (1932). Socialism.
Rothbard, M. (1963). America’s Great Depression.
Rothbard, M. (2009). Anatomy of the State.
Rothbard, M. (1962). Man, Economy, and State, V1 – A Treatise on Economic Principles.
Rothbard, M. (1962). Man, Economy, and State, V2 – A Treatise on Economic Principles.
Wicksell, K. (1936). Interest and Prices.
https://en.wikipedia.org/wiki/Wilhelm_Georg_Friedrich_Roscher
https://en.wikipedia.org/wiki/Gustav_von_Schmoller
https://en.wikipedia.org/wiki/Carl_Menger
https://en.wikipedia.org/wiki/Austrian_school_of_economics
https://en.wikipedia.org/wiki/Friedrich_Hayek
https://en.wikipedia.org/wiki/Israel_Kirzner
https://en.wikipedia.org/wiki/Hans-Hermann_Hoppe
https://en.wikipedia.org/wiki/Ludwig_von_Mises
https://en.wikipedia.org/wiki/Murray_Rothbard