Cecil Rhodes hemliga sällskap -

På 1890-talet grundade Cecil Rhodes ett hemligt nätverk för att säkra anglosaxisk världsdominans över generationer. Via Alfred Milner växte det till ett inflytelserikt nätverk som formade brittisk och amerikansk politik. Ännu idag är delar av nätverkets tidiga organisationer fortfarande aktiva. Historikern Carroll Quigley, som studerade dess arkiv, beskrev det detaljerat i böckerna Tragedy and Hope (1966) och The Anglo-American Establishment (1949/1981).

CARROLL QUIGLEY – HISTORIKERN SOM BESKREV CECIL RHODES HEMLIGA NÄTVERK

Carroll Quigley (1910 – 1977) var en amerikansk historiker och professor i historia vid Georgetown University’s Edmund A. Walsh School of Foreign Service. Han föddes i USA och gjorde sin doktorsavhandling vid Harvard University, där han specialiserade sig på jämförande studier av civilisationer och påp 1900-talets geopolitiska utveckling.

Under sin levnad utmärkte sig Quigley främst genom boken Tragedy and Hope: A History of the World in Our Time (1966). I boken analyserar han skiftet från 1800-talets traditionella Europa-centrerade värld till 1900-talets bi-polära moderna värld dominerad av USA och Sovjetunionen. Han integrerar den instrumentella roll som ett delvis hemligt brittisk-amerikanskt finans- och maktnätverk spelade, inkl institutioner såsom Round table-grupper, Chatham House, Council on Foreign Relations och Bank for International Settlements. Detta nätverk benämner vi fortsättningsvis ”Nätverket”.

Efter Quigleys död 1977 visade det sig att han hade skrivit en hel bok specifikt om Nätverket redan 1949. Han förefaller dock inte varit bredd att publicera den under sin levnad. Den publicerades istället postumt under titeln The Anglo-American Establishment (1981). Där skildras hur en liten krets kring Cecil Rhodes och Alfred Milner, med start under slutet av 1800-talet, under decennier utövade stort inflytande över brittisk (och amerikansk) utrikes- och imperiepolitik – från Boerkriget fram till efterkrigstiden.

Quigleys unika bidrag var att han som en trovärdig insider öppet beskrev hur Nätverket, bestående av en privat finans- och maktelit, skapat ett system för att kunna kontrollera enskilda länders politik och ekonomi via finanssystemet, propaganda, lobbying och hemliga överenskommelser.

Quigley hade fått detaljerad kunskap om Nätverkets arbete genom att han som forskare studerat det under lång tid och fått tillgång till dess arkiv. Han såg Nätverkets målsättning och arbete som positivt, men hade föredragit att det inte varit hemligt.

”I know of the operations of this network because I have studied it for twenty years and was permitted for two years, in the early 1960’s, to examine its papers and secret records. I have no aversion to it or to most of its aims and have, for much of my life, been close to it and to many of its instruments.” ”… in general my chief difference of opinion is that it wishes to remain unknown, and I believe its role in history is significant enough to be known.” (Quigley, 1966, s 601-602)

I sin roll som professor undervisade Quiglet många namnkunniga personer, däribland den tidigare amerikanska presidenten Bill Clinton och den tidigare amerikanska talmannen Nancy Pelosi.

CECIL RHODES – DET HEMLIGA NÄTVERKETS GRUNDARE

Cecil John Rhodes föddes 1853 i England. På grund av svag hälsa flyttade han till södra frika där han huvudsakligen verkade som brittisk gruv-magnat och politiker. Han gick in i diamantbranschen och byggde upp företaget De Beers. Han blev en av världens rikaste personer genom att i princip monopolisera diamantproduktionen. Vid ett tillfälle kontrollerade De Beers runt 90 % av världens diamantproduktion.

De franska och engelska (City of London) bankgrenarna inom Rothschild & Co hade lånat ut pengar till och finansierat De Beers Diamond Mines i Sydafrika, och därigenom blivit De Beers största aktieägare. Från början av 1800-talet fram till Första väldskriget var banker i City of London de huvudsakliga finansiärerna av affärsverksamheten inom det brittiska koloniala systemet, varför det inte bör ses som märkligt att Rhodes verksamhet i Sydafrika finansierades av Rothschild & Co i City of London.

Familjen Rothschild hade börjat sin finansbana i slutet av 1700-talet i Frankfurt, Tyskland. Grundaren Mayer Amschel Rothschild (1744–1812) byggde upp en framgångsrik bank- och finansverksamhet. Han skickade ut sina fem söner till Europas viktigaste finansiella centrum; Nathan till London (N M Rothschild & Sons), James till Paris, Salomon till Wien, Carl till Neapel och Amschel stannade i Frankfurt. Detta skapade ett internationellt banknätverk som blev mycket inflytelserikt under 1800-talet, särskilt under Napoleonkrigen och den industriella revolutionen. Familjen finansierade regeringar, krig, järnvägar och infrastrukturprojekt.

Rhodes var premiärminister i Kapkolonin 1890–1896. Genom sitt bolag British South Africa Company, även det finansierat av Rothschild & Co, ledde han koloniseringen av stora områden norr om Sydafrika. De namngavs efter honom till Rhodesia – Södra Rhodesia (dagens Zimbabwe) och Norra Rhodesia (dagens Zambia).

Rhodes hade en vision om en järnväg som skulle förbinda Kapstaden och Kairo, ett arbete som han realiserade ungefär halvvägs, men som ännu idag inte fullbordats i sin helhet.

Han hade varit ogift hela livet och hade inga barn när han dog 1902 efter lång tids hälsoproblem till följd av kardiovaskulär sjukdom. I sitt sista testamente föreskrev han inrättandet av internationella Rhodes Scholarship vid univeristetet i Oxford, världens äldsta stipendium för forskarutbildning. Efter Rhodes död var Rothschild testamentsexekutor och hjälpte till att upprätta Rhodes Scholarship. Huvuddelen av arvet gick till Rhodes Scholarship, men mindre delar gick även till familjemedlemmar, vänner och medarbetare.

2. MOTIVET BAKOM CECIL RHODES HEMLIGA NÄTVERK

Under sin levnad hade Rhodes varit en stark förespråkare för brittisk imperialism och sett den anglosaxiska kulturen som överlägsen alla andra kulturer. Han ansåg att den därför borde ”civilisera” världen. Det brittiska imperiet skulle fortsätta utvidgas för mänsklighetens bästa.

Men hans vision om om det brittiska imperiet kolliderade med hans syn på det brittiska samhället. Enligt hans bedömning vore det inte vore möjligt att realisera visionen om det skedde inom det öppna demokratiska systemet. Rhodes såg nämligen politiska institutioner som alltför kortsiktiga och beroende av valcykler, opinionssvängningar och kortsiktig populism. Partier och regeringar byter ledning vart fjärde–femte år, och politiker måste ständigt anpassa sig efter väljarna eller kortsiktiga ekonomiska intressen. Hans vision krävde däremot en insats som skulle sträcka sig över flera generationer. Det skulle behövas en uthållig organisation som kunde arbeta konsekvent i 50–100 år eller längre utan att tappa riktning. Han inspirerades starkt av jesuitorden (Society of Jesus), som han beskrev som ett exempel på hur en disciplinerad, lojal elit kunde uppnå enorma resultat trots motgångar.

Öppna organisationer och politiska partier måste verka i ljuset av offentlig debatt, press och opposition. Rhodes ansåg att hans radikala idéer – som att kolonisera hela Afrika, ”återta” USA, skapa en obruten brittisk kontroll från Kapstaden till Kairo och vidare – skulle mötas av massivt motstånd från liberala krafter i Storbritannien, andra europeiska makter, lokala folkgrupper i kolonierna och amerikanska patrioter som ville behålla självständigheten.

En öppen organisation skulle snabbt kunna stoppas genom parlamentariska debatter, val eller opinion. Han skrev i ett tidigt testamente att ett hemligt sällskap kunde ”arbeta i hemlighet” (work in secret) utan att behöva rättfärdiga sig offentligt.

Rhodes trodde att vanliga partier och regeringar dominerades av medelklasspolitiker, affärsmän eller inkompetenta relationer, som prioriterade personlig vinning framför visionen. Han ville kunna rekrytera de bästa, mest engagerade och mest ”entusiastiska” individerna – ”madmen” som kunde ägna hela livet åt visionen, precis som jesuiterna hade gjort. Ett hemligt sällskap kunde söka upp, testa och binda sådana personer genom ed, ekonomiskt stöd och personlig lojalitet, utan att behöva gå via val eller offentlig rekrytering.

Han hade byggt en betydande personlig förmögenhet och ville använda den för att skapa en fristående kraft som var oberoende av statliga budgetar eller parlamentariska anslag. Vanliga regeringar kunde inte garantera kontinuitet efter ett regeringsskifte, och partier kunde inte finansieras externt på det sätt han ville. Ett hemligt nätverk kunde däremot använda hans pengar för att köpa inflytande, stödja rätt kandidater, etablera tidningar och fostra ledare (senare via Rhodes-stipendiet som täckmantel och verktyg).

3. SKAPANDET AV CECIL RHODES HEMLIGA NÄTVERK

Det första steget i skapandet av det hemliga nätverket var att definiera dess vision. Rhodes skrev sin berömda manuskript ”Confession of Faith” (1877) där han explicit föreslog att skapa ett hemligt sällskap med det uttalade målet att utvidga det brittiska imperiet globalt, återta kontrollen över USA, kolonisera stora delar av världen och skapa en anglosaxisk världsdominans.

Det andra steget var att skapa en organisatorisk ledningsgrupp. De första personerna han rekryterade var William T. Stead (journalist och redaktör för Pall Mall Gazette, som blev en entusiastisk propagandist för imperiet), Reginald Brett (senare Lord Esher, inflytelserik hovman och politisk rådgivare) och Alfred Milner (som blev hans viktigaste efterträdare; de kände varandra från Oxford-tiden).

Dessa män träffades 1891 i London för att upprätta en formell plan för organisationen. Denna organisation kom att utgöras av en inre krets kallad ”The Society of the Elect” (ledd av Rhodes själv, med en ”Junta of Three”: Stead, Brett och Milner) samt en yttre krets kallad ”The Association of Helpers” (senare ”Milner’s Kindergarten” i Sydafrika, unga administratörer som rekryterades från Oxford och Toynbee Hall).

Det tredje steget gick ut på att Rhodes använde sin makt och sina pengar för att bygga organisationens bas, vilket skedde under 1890-talet. Utvalda personer skickades till Sydafrika för nyckelpositioner. Rhodes använde sin förmögenhet för att stötta propaganda (via Stead och tidningar) och påverka politiken bakom kulisserna.

I det fjärde steget skapades förutsättningarna för att organisationen skulle kunna verka under många generationer. Genom skapandet Rhodes Foundation skapades en kraftfull mekanism för att identifiera medarbetare och finansiera deras arbete.

Efter Cecil Rhodes död i mars 1902 tog Alfred Milner över ledarskapet för Nätverket. När han återvände från Sydafrika 1905 sysselsatte sig Milner utåt sett huvudsakligen med affärsintressen i London och blev ordförande för gruvbolaget Rio Tinto. År 1906 blev han direktör för Joint Stock Bank, en föregångare till Midland Bank.

Inom ramen för Nätverket skapade han samtidigt bl a ”Milner’s Kindergarten”, Round Table-rörelsen (grundad 1909–1910) och tidskriften The Round Table. Dessaa muterade sedan vidare till institutioner som Royal Institute of International Affairs (Chatham House, 1920) och Council on Foreign Relations i USA. Såväl Chatham House, Council on Foreign Relation, Rhodes Trust som Rhodes Foundation är ännu aktiva (2026).

4. NÄTVERKETS STRUKTUR 1966

Vid publiceringen av Carroll Quigleys Tragedy and Hope (1966) hade det nätverk som härstammade från Cecil Rhodes ursprungliga ”hemliga sällskap” – via Alfred Milner och Round Table-rörelsen – utvecklats till en betydligt mer diffus, decentraliserad och institutionell struktur än under Milners tid (död 1925).

Quigley själv beskriver det i både Tragedy and Hope och The Anglo-American Establishment som ett internationellt anglofilt nätverk (Round Table Groups) som fortfarande existerade och verkade, men med minskad direkt dominans jämfört med tidigare decennier.

År 1966 var Nätverket organiserat i koncentriska cirklar med stark institutionell förankring:

1. Inre kärna (”Society of the Elect”)

2. Yttre cirklar och institutionella utlöpare. Detta var den bredare, mer synliga delen där nätverket hade störst kvarvarande inflytande 1966:

– Royal Institute of International Affairs (Chatham House)

– Council on Foreign Relations (CFR)

– Round Table-tidskriften

– Rhodes Trust och Rhodes-stipendiet

– Tidningarna The Times och Observer

5. SKEENDEN DÄR NÄTVERKET VAR INBLANDAT MELLAN 1891 OCH 1966

Enligt Carroll Quigley, i The Anglo-American Establishment (skriven 1949) och särskilt Tragedy and Hope (1966), var Nätverket involverat i en rad betydande historiska skeenden mellan 1891 och 1966. Nedan följer ett antal exempel på sådana skeenden för att illustrera Nätverkets inflytande.

1. Jameson Raid (1895–1896) och förberedelserna för Andra boerkriget (1899–1902): Rhodes och hans krets (inklusive Milner) drev aggressiv politik mot boerna för att säkra brittisk kontroll över diamant- och guldgruvor. Nätverket använde propaganda (via William T. Stead) och politiskt tryck för att rättfärdiga kriget.

2. Skapandet av Sydafrikanska unionen (1910) – föregångaren till dagens Sydafrika: De utformade grundlagen och federationen efter boerkriget. Detta var nätverkets första stora ”projekt” efter Rhodes död.

3. Första världskriget (1914–1918): Nätverket påverkade brittisk krigspolitik, kontrollerade The Times och spred anti-tysk propaganda, rekrytering av USA till kriget och idéer om en ny världsordning efter Versailles.

4. Skapandet av League of Nations (1920) – Men Nätverket blev senare ändå kritiska då USA valde att inte delta.

5. Appeasement-politiken mot Hitler (1930-talet) – Nätverket var centrala i att driva appeasement (t.ex. stödet för Hitels återockupering av Rehnlandet 1936, Münchenöverenskommelsen 1938). De såg Hitler som ett motmedel mot Sovjetunionen och ville undvika direkt inblandning i krig för att bevara imperiet. Delar av regeringen och Nätverket hade idén att de kunde slå två flugor i en smäll genom att ställa Tyskland och Ryssland mot varandra i Östeuropa.

För att genomföra denna plan att tillåta Tyskland att driva österut mot Ryssland var det nödvändigt att göra tre saker: (1) att likvidera alla länder som stod mellan Tyskland och Ryssland; (2) att hindra Frankrike från att hålla sina löften mot dessa länder; och (3) att lura det engelska folket att acceptera detta som en nödvändig, ja, den enda lösningen på det internationella problemet. Chamberlain-gruppen var så framgångsrik i alla dessa tre saker att de var nära att lyckas. De misslyckades endast på grund av polackernas envishet, Hitlers otillbörliga brådska och det faktum att Nätverket i elfte timmen insåg konsekvenserna av sin politik och försökte ändra den.

Den unilaterala garantin till Polen som Chamberlain gav den 31 mars 1939 var också en återspegling av vad han trodde att väljarna ville ha. Han hade ingen avsikt att någonsin uppfylla garantin och avslog därför de polska förfrågningarna om att inleda omedelbara samtal för att genomföra garantin. Nätverket, mindre mottagligt för den allmänna opinionen, ville inte alls ha garantin till Polen.

Det är helt klart att varken Regeringen eller Nätverket ville ha en allians med Sovjetunionen för att stoppa Hitler 1939, och att förhandlingarna med Sovjetunionen inte var uppriktiga.

Ända från krigsutbrottet var Nätverket fast beslutet att utkämpa kriget mot Tyskland; Regeringen å andra sidan, var mycket ovilliga att strida mot Tyskland och föredrog att kombinera ett deklarerat men icke-utkämpat krig med Tyskland med ett utkämpat men oförklarat krig med Ryssland.

Allt eftersom kriget fortskred riktade Nätverket sin uppmärksamhet alltmer mot efterkrigstidsplanering och återuppbyggnad. Mycket av detta genomfördes genom Chatham House.

6. Omvandlingen av imperiet till Commonwealth: Nätverket bidrog till att omforma det brittiska imperiet till ett frivilligt samvälde (t.ex. via Balfour-deklarationen 1926 och Statute of Westminster 1931).

7. Anglo-amerikansk allians under och efter Andra världskriget: Genom Council on Foreign Relations och Chatham House påverkade de idéer om Atlantiska allianser (t.ex. NATO:s föregångare) och en ”engelsktalande” världsordning.

8. Efterkrigstiden (1945–1966): Inflytandet minskade dramatiskt efter Brittiska Imperiets kollaps, Suezkrisen (1956) och uppkomsten av USA som supermakt. Nätverket existerade fortfarande, men det var mer ett löst elitnätverk än en dominerande kraft.

REFLEKTIONER

Förstadierna till det brittiska imperiet hade formats under 1500-talet då England gjorde sina första försök att etablera kolonier på andra kontinenter.

När Cecil Rhodes föddes 1853 hade det brittiska imperiet expanderat så att det kontrollerade ca 20% av jordens yta och befolkning. Under hans levnad fortsatte sedan denna utvidning för att nå sin maximala utbredning efter hans död åren runt 1920 med ca 25%.

Trots att det brittiska imperiet således redan var stort och inne i en expansiv fas under Rhodes levnad såg han att det ändå behövdes en ny strategi för att imperiet skulle kunna fortsätta sin utvidgning och till slut kontrollera hela världen.

Rhodes hade önskat att USA åter införlivades i det brittiska imperiet. Man bör kunna påstå att detta uppnåddes genom den allians som formades mellan Storbritannien och USA efter andra världskriget. När Sovjetunionen kollapsade efter Kalla krigets slut 1990 stod USA som ensam supermakt i världen.

Charles Krauthammer myntade uttrycket ”The unipolar moment” i tidskriften Foreign Affairs år 1990. Francis Fukuyama beskrev det som ”The end of history” i boken End of history and the last man (1992), med vilket han menade att konflikterna mellan ideologier nu var slut och att den västliga liberala demokratin med marknadsekonomi hade segrat.

Kanske kan det hävdas att Cecil Rhodes vid den tidpunkten hade realiserat sin vision om det brittiska imperiets dominans över världen.

Men idag vet vi att segern blev kortvarig. Hela världen önskade inte underordna sig det amerikansk-brittiska systemet. Sedan kalla krigets slut har krigen i det närmaste varit konstanta i Mellanöstern, Ukrainakriget pågår och i skrivande stund har Israel och USA precis attackerat Iran. Världen förefaller vara inne i sin mest våldsamma fas after Andra världskrigets slut.

Men trots allt som hänt förefaller Nätverket fortfarande vara aktivt – bl a i form av Rhodes Trust, Chatham house och Council on Foreign Relations – och det kan inte uteslutas att det fortsätter sin eviga kamp för att realisera Cecil Rhodes sista vilja om det brittiska systemets dominans över världen.

KÄLLFÖRTECKNING OCH VIDARE LÄSNING

Fukuyama, F. (1992). The end of history and the last man. The Free Press.

Plummer, J. (2016). Tragedy & Hope 101. (ISBN: 0985728310)

Quigley, C. (1981). The Anglo-American Establishment. Books in Focus. (Skrevs 1949, men utgavs postumt efter Quigleys död 1977)

Quigley, C. (1966). Tragedy and Hope. Reprint Edition – New Millenium Edition. Dauphin Publications.

https://www.carrollquigley.net/pdf/the_anglo-american_establishment.pdf

https://archive.org/details/pdfy-A7-BNmZpG-RLOXZZ

https://ia600103.us.archive.org/31/items/tragedy-and-hope-101/Tragedy%20and%20Hope%20101.pdf

https://ia800707.us.archive.org/16/items/TragedyAndHope_501/CarrollQuigley-TragedyAndHope.pdf

https://grokipedia.com/page/Carroll_Quigley

https://en.wikipedia.org/wiki/Carroll_Quigley

https://joeplummer.com