På 1700-talets slut uppkom två distinka ekonomiska skolor genom Adam Smith och Alexander Hamilton/Friedrich List – Frihandel vs Protektionism. Högt industriellt utvecklade länder ville ha frihandel för att gynna sin ekonomi. Länder med underutvecklad industri ville ha protektionism för att värna sitt oberoende och sin ekonomi. Dessa teorier utvecklades under guldstandarden, men kan än idag under fiat-systemet förklara varför länder baserat på nationellt egenintresse söker införa frihandel resp protektionism och varför de växlar mellan dessa modeller.
Adam Smith – Wealth of nations (1776)
Adam Smith (1723–1790) är en av historiens mest inflytelserika intellektuella. Hans arbete lade grunden för nationalekonomi som vetenskaplig disciplin . ”Wealth of Nations” (1776), utgör en systematisk teori om ekonomisk tillväxt och resursallokering som tydligt bröt med tidigare merkantilistisk teori. Men Smith var inte enbart ekonom, han var först och främst moralfilosof. Hans första stora verk, ”The Theory of Moral Sentiments” (1759), analyserar de psykologiska grunderna för mänsklig samverkan, en analys som även påverkar hans ekonomiska teori . Att betrakta Smith endast som en förespråkare för fri marknadsekonomi vore därför en missvisande förenkling.
Smith föddes under den skotska upplysningen i Kirkcaldy, Skottland. Han studerade först vid University of Glasgow och därefter på Balliol College i Oxford. Därefter fick han arbete vid University of Glasgow, där undervisade i logik (1751) och moralfilosofi (1752) . Hans föreläsningar inkluderade teologi, etik, juridik och ”expediency” (nationalekonomi). Dessa ledde till att han 1764 anställdes som informator (privatlärare) till den unge hertigen av Buccleuch i Skottland.
Det möjliggjorde en resa till Frankrike, som skulle visa sig avgörande för hans ekonomiska idéer. I Toulouse, där han vistades i 18 månader, började han utarbeta det som skulle bli The Wealth of Nations, för att motverka den ”outhärdliga tristessen” i provinsen. Resan fortsatte till Genève (där han träffade Voltaire) och därefter Paris . I Paris introducerades han, genom sin vän David Hume, till de ledande intellektuella kretsarna och mötte fysiokrater. De ansåg att jordbruket var den enda källan till nationell rikedom och deras tro på naturliga lagar i ekonomin gjorde starkt intryck på Smith, även om han senare kom att utveckla en mer omfattande teori om värdeskapande.
Wealth of Nations publicerades 1776, samma år som det amerikanska revolutionskrigets utbrott och i början av den industriella revolutionen i Storbritannien. Bokens sökte förklara vad som driver långsiktig ekonomisk tillväxt, vilket för Smith var en kombination av arbetsdelning/specialisering, kapitalackumulation och marknadens självreglering/den osynliga handen. Förenklat utgick Smith från den värld han levde i med kapital från kolonialismen, industrialiseringen och den fria ekonomins organiska expansion i den situationen.
Boken är uppdelad i fem del-böcker, som tillsammans bygger en systematisk analys av hur välstånd skapas och fördelas i ett samhälle:
Book 1: ”Of the Causes of Improvement in the Productive Powers of Labour” (Om orsakerna till förbättringar i arbetets produktiva krafter). Detta är bokens teoretiska grund. Här introducerar Smith arbetsdelning som drivkraft för produktivitetstillväxt.
Book 2: ”Of the Nature, Accumulation, and Employment of Stock” (Om kapitalets natur, ackumulation och användning). Här fokuserar Smith på det kapital som krävs för att möjliggöra arbetsdelning. Han skiljer mellan kapital som används för omedelbar konsumtion och kapital som investeras för att generera avkastning, och betonar att sparsamhet (återinvestering) är central för ekonomisk tillväxt . Smith diskuterar även banksystemets roll och pengars funktion.
Book 3: ”Of the Different Progress of Opulence in Different Nations” (Om välståndets olika framsteg i olika nationer). Detta är en historisk genomgång. Smith argumenterar för att den ”naturliga” utvecklingen går från jordbruk, till tillverkning, och slutligen till utrikeshandel. Han använder Europas historia efter Romarrikets fall för att visa hur feodala strukturer bröts ner genom handelns framväxt, vilket i sin tur ledde till ökad frihet och säkerhet för individen.
Book 4: ”Of Systems of Political Economy” (Om de politiska ekonomiska systemen). Denna bok utgör Smiths berömda angrepp på merkantilismen, det rådande systemet som såg nationell rikedom som en ackumulation av ädla metaller genom en positiv handelsbalans. Han kritiserar regleringar, monopol och handelshinder som gynnar särintressen på bekostnad av samhället i stort. Här återfinns också metaforen om den ”osynliga handen”.
I Book 4 diskuterar Smith även betydelsen av kolonier, bla med följande kommentar om Sverige: ”Such poor countries as Sweden and Denmark, for example, would probably have never sent a single ship to the East Indies, had not the trade been subjected to an exclusive company.” ”Without such extraordinary encouragement, the poor traders of such poor countries would probably never have thought of hazardizing their small capitals in so very distant and uncertain an adventure as the trade to the East Indies must naturally have appeared to them”. (Smith, s 629)
Book 5: ”Of the Revenue of the Sovereign or Commonwealth” (Om suveränens eller statens inkomster). Här definierar Smith statens tre primära uppgifter: försvar, rättsväsende och att tillhandahålla vissa kollektiva nyttigheter (som infrastruktur och utbildning) som marknaden inte kan tillhandahålla effektivt . Han lägger fram principer för rättvis beskattning och varnar för de negativa effekterna av en växande statsskuld.
Sammantaget beskriver Smith huvudsakligen hur den framväxande koloniala, industrialiserade ekonomin fungerade i det Brittiska imperiet – vilket vid den tidpunkten var världens rikaste och mäktigaste land. Han gav för första gången en sammanhängande, empiriskt grundad förklaring av hur tillväxt uppstår i ett redan framgångsrikt system.
Alexander Hamilton – Report on Manufactures (1791)
Alexander Hamilton (1755-1804) räknas som en av USAs sju founding fathers och var landets förste finansminister.
Hans liv präglades av en personlig resa från fattigdom i Västindien till att bli den främste arkitekten bakom USA:s finansiella system. År 1791, samma år som han lade fram sin ”Report on Manufactures”, var han den obestridde ledaren för den federalistiska rörelsen och den främsta intellektuella kraften bakom den nya nationens ekonomiska politik.
Hamilton avgick som finansminister 1795 men förblev en central politisk gestalt. Hans rivalitet med Aaron Burr, dåvarande vicepresident, kulminerade 1804 i den berömda duellen i Weehawken, New Jersey, där Hamilton träffades av Burrs skott och avled 49 år gammal.
Alexander Hamiltons ”Report of Manufactures”, framlagd till kongressen den 5 december 1791, är ett av den amerikanska ekonomins grunddokument. Det lade grunden för USA:s övergång från jordbruksnation till industrimakt.
Den var den tredje rapporten i en serie av Hamiltons verk som finansminister, efter rapporterna om offentlig kredit och en nationell bank. Bakgrunden var att USA på den tiden förvisso var politiskt självständigt, men ändå ekonomiskt djupt beroende av Europa, inte minst Storbritannien. USA var fattigt på kapital och saknade den infrastruktur och arbetskraft som krävdes för att konkurrera med den etablerade europeiska industrin.
Hamilton såg en akut risk i att USA förblev en jordbruksnation. Då skulle landet för alltid vara ett ekonomiskt och politiskt lydrike under Europas industrimakter. Rapporten var hans svar på denna utmaning.
Rapportens huvudsakliga syfte var att övertyga kongressen om att den federala regeringen aktivt och medvetet måste främja landets industrialisering. Detta representerade en direkt utmaning av den dominerande ekonomiska teorin, särskilt Adam Smiths idéer i Wealth of Nations.
Hamilton var väl bekant med Smiths verk och citerade honom. Men där Smith argumenterade för att staten i princip bör låta marknadens ”osynliga hand” styra, menade Hamilton att detta var olämpligt för en ung, svagt utvecklad ekonomi. Han ansåg att amerikanska industrier inte kunde överleva fri konkurrens med de mogna, produktiva industrierna i Storbritannien. Statlig intervention sågs därför inte som ett hinder för marknaden, utan som en nödvändig förutsättning för att skapa en marknad och industri som kunde stå på egna ben. Syftet var inte permanent protektionism, utan temporära åtgärder för att bygga upp en diversifierad och självförsörjande ekonomi som kunde garantera nationellt oberoende och landets säkerhet.
Rapporten är både en akademisk avhandling och ett praktiskt policydokument. Den är på 84 sidor och saknar innehållsförteckning/kapitelindelning. Men dess innehåll kan delas in i tre huvuddelar:
1. Teoretiskt försvar för tillverkning: Hamilton inleder med att angripa den fysiokratiska och agrara dogmen att jordbruket är den enda källan till rikedom. Han argumenterar för att tillverkning är minst lika produktiv och har flera avgörande fördelar
2. Motargument och svar på invändningar: Hamilton bemöter systematisk de vanligaste invändningarna mot industrialisering, såsom brist på arbetskraft, hög arbetskostnad och kapitalbrist. Han pekar på att kvinnor och barn kan ingå i arbetsstyrkan, att maskiner minskar behovet av manuell arbetskraft, och att invandring av europeiska hantverkare samt utländskt kapital kan lösa problemen.
3. Specifika politiska förslag: Rapporten avslutas med en konkret lista över åtgärder för att uppmuntra tillverkning, tex skyddstullar, riktade subventioner, patent och infrastrukturinvesteringar.
Rapporten fick ett blandat mottagande. Till skillnad från hans rapporter om finans och bank, som ledde till konkret lagstiftning, antogs den aldrig formellt av kongressen. Den väckte stark opposition, särskilt från Thomas Jefferson och hans anhängare.
Men under 1800-talet, när USA antog de flesta av Hamiltons rekommendationer, växte landets industriella produktion med i genomsnitt 5 procent per år, vilket till slut gjorde USA till världens ledande industrination.
Friedrich List – The National System of Political Economy (1841)
Friedrich List (1789–1846) var en av 1800-talets mest inflytelserika kritiker av den klassiska nationalekonomin och en av de främsta förgrundsgestalterna för den tyska historiska skolan. Hans huvudverk, The National System of Political Economy (1841), utgör en systematisk kritik av Adam Smiths kosmopolitiska frihandelsideal och grunden för en nationellt orienterad utvecklingsinriktad ekonomisk teori.
List föddes i Reutlingen, Württemberg, som son till en garvare. Han inledde sin karriär som professor i administration och politik vid universitetet i Tübingen. Han engagerade sig tidigt i reformarbete och blev ledamot av Württembergs parlament, där han drev krav på administrativa och juridiska reformer . Hans reformiver ledde dock till en konflikt med myndigheterna; han dömdes till fängelse 1822, flydde till Alsace och senare till USA efter att ha avtjänat en del av straffet.
I USA bosatte han sig i Pennsylvania och arbetade som journalist. Där kom han i kontakt med Alexander Hamiltons ekonomiska idéer, vilket bekräftade hans egen övertygelse om att skyddstullar var nödvändiga för unga industrinationer . Han blev amerikansk medborgare och återvände till Europa 1834, nu som amerikansk konsul i Leipzig. Efter återkomsten engagerade han sig i Tysklands järnvägsutbyggnad och blev en av de främsta drivkrafterna bakom den tyska tullunionen, Zollverein . Hans sista år i livet präglades av ekonomiska svårigheter och sjukdom, vilket ledde till att han tog sitt liv i Kufstein, Österrike, 1846.
Friedrich Lists huvudverk, The National System of Political Economy, utkom 1841 och är strukturerat i fyra böcker (delar):
1. History – I den första boken gör List en genomgång av olika nationers ekonomiska historia för att empiriskt visa hur nationell utveckling hänger samman med ekonomisk politik. Syftet är att visa hur olika länder har använt sig av skyddstullar och aktiv statlig politik för att bygga upp sin industri och nå välstånd, snarare än att följa den frihandelsdoktrin som Adam Smith förespråkade. Den brittiska framgången, menar List, byggde just på en lång period av protektionism, inte på frihandel.
2. Theory – Den andra boken utgör den teoretiska grunden för Lists tänkande och innehåller 17 kapitel . Här introducerar han de centrala begreppen och distinktionerna.
3. Systems – Den tredje boken är en kritisk genomgång och uppgörelse med de ekonomiska skolor som föregick List, inkl merkantilismen och Smith.
4. Public policy – Den avslutande boken är den mest direkt politiska och tillämpade. Här går List från teori till konkreta policyrekommendationer för sin samtid. Hans huvudfokus är på hur Tyskland ska kunna utvecklas.
List var en av de tidigaste och skarpaste kritikerna av den klassiska skolans, och särskilt Adam Smiths, kosmopolitiska ekonomi . Medan Smith utgick från individen och hela mänskligheten, argumenterade List för att ekonomin måste förstås utifrån nationen som den centrala aktören . Han såg ett grundläggande fel i Smiths teori: den tog ingen hänsyn till att nationer befinner sig i olika utvecklingsstadier. Frihandel, menade List, är endast fördelaktig mellan nationer som befinner sig på ungefär samma industriella nivå och nationer som befinner sig på en högre utvecklingsnivå. För en underutvecklad nation som Tyskland skulle omedelbar frihandel med det industriellt överlägsna Storbritannien leda till permanent underordning.
Lists teoribygge hade stor betydelse, särskilt i Tyskland och senare i Japan och andra länder som sökte industrialisera sig. Han var en visionär förespråkare för ett enat Tyskland, inte bara politiskt utan också ekonomiskt, genom Zollverein (avskaffa inre tullar) yttre skyddstullar och ett gemensamt järnvägsnät.
För List var Tysklands geopolitiska utveckling en fråga om överlevnad i en värld där Storbritannien, Frankrike och Ryssland dominerade. Han var en av de första som formulerade idén om Tyskland som Europas centrum – en geografisk mittpunkt mellan de atlantiska sjömakterna i väst (Storbritannien, Frankrike) och de agrara kontinentalmakterna i öst (Ryssland, Polen, Ungern). List talade öppet om att järnvägar skulle kunna sträckas vidare österut, mot Ryssland och Osmanska riket, för att binda dessa agrara regioner till den tyska industrisfären – en vision som senare skulle realiseras i form av Bagdadbanan och tyska ekonomiska intressen i Balkan och Turkiet.
Lists strategi var att Tyskland, i allians med Frankrike (och senare Ryssland i viss mån), skulle bygga upp ett kontinentalt ekonomiskt block som kunde konkurrera med och till slut utmana den brittiska sjöhegemonin. Han drömde om ett europeiskt tullsystem och en europeisk järnvägsstandard som skulle göra kontinenten självförsörjande och oberoende av brittisk handel.
List dog 1846, 25 år före Tysklands enande 1871. Men hans geopolitik var så genomarbetad att Tyskland under Bismarck och Wilhelm II i hög grad följde hans teori. Lists stora insikt var att ekonomi och geografi är två sidor av samma mynt: ett land som inte kontrollerar sin ekonomiska utveckling kommer heller inte att kontrollera sin territoriella framtid.
DISKUSSION
Smith, Hamilton och List representerar tre idealtyper av ekonomisk politik med viss giltighet även idag.
Smith beskriver hur en redan ledande ekonomi (Storbritannien) bör agera för att maximera dess välstånd. Hans recept är frihet, avreglering och frihandel.
Hamilton beskriver hur en ny och svag nation (USA) måste bygga upp sin industriella bas. Hans recept är handelshinder, subventioner och statliga interventioner – men med uttrycklig målsättning att nå en punkt där frihandel blir möjlig.
List generaliserar Hamiltons insikt till en universell utvecklingslag: varje underutvecklad nation (Tyskland) behöver gå igenom en protektionistisk fas innan den kan konkurrera på lika villkor under frihandel. Hans recept är nationell enhet, statliga investeringar och temporära tullar.
Ur ett historiskt perspektiv är det tydligt hur Lists analys förutssåg 1800- och 1900-talets initiala utveckling: Tyskland, USA, Japan, Sydkorea och Kina följde alla i stora drag hans recept innan de öppnade sina ekonomier för allt mer frihandel. Smiths frihandelsmodell blev först relevant efter att dessa länder hade hunnit ikapp – vilket bekräftar Lists poäng att frihandel är ett mål, inte en utgångspunkt. Samtidigt har Storbritannien tappat sin dominerande position. Under Trump som president förefaller USA ha kommit till slutsatsen att de delvis tappat sin dominerande position baserat på produktion till Kina, därför har Hamilton åter blivit aktuell och USA är åter aktivt med skyddstullar för att företag ska flytta produktion till USA.
Slutsatsen indikerar att utvecklingen mellan Smith, Hamilton och List inte är entydigt linjär i riktning mot allt mer frihandel, utan snarare mer av en pendelrörselse mellan List och Smith. Ett underutvecklat land applicerar först List, sedan Smith när det blivit dominerande inom något område tills andra länder gått om och man tvingas återgå till List i en evig pendelrörelse.
KÄLLFÖRTECKNING OCH VIDARE LÄSNING
Hamilton, A. (1791). Report on Manufactures.
List, F. (1841). The National System of Political Economy.
Smith, A. (1776). Wealth of Nations.
https://en.wikipedia.org/wiki/Adam_Smith
https://en.wikipedia.org/wiki/Founding_Fathers_of_the_United_States