Staten föddes sannolikt som en lösning på människors behov av skydd mot yttre hot (idag militär) och inre hot (idag polis). Det ledde i sin tur till behov av beskattning, vilket skapade ett system som med tiden även använts för att tillfredsställa andra behov, såsom territoriell expansion, skola, sjukvård och bidragssystem.
Från ett organisatoriskt perspektiv kan den svenska staten beskrivas som den offentliga centralmakten i Sverige, vars organ består av statschefen, riksdagen och regeringen, samt de domstolar och förvaltningsmyndigheter som lyder under dessa.
Om vi går vidare i formalistiska beskrivningar av staten och försöker beskriva den lite mer detaljerat utfrån ett statsvetenskapligt perspektiv så skulle den kunna beskrivas som en parlamentarisk demokrati med konstitutionell monarki, stark välfärdsstat, koncensuspolitik, stark rättsstat, decentralicerad styrning, välutvecklade internationella samarbeten och ett starkt flerpartisystem.
Dessa må vara korrekta beskrivningar från ett formellt perspektiv, men kan trots det upplevas som inkorrekta genom att de utelämnar statens mer abstrakta dimensioner, såsom varifrån staten får sin legitimitet, hur den ser på individen, hur den verkar och vad den vill uppnå.
För att närma oss en fördjupad beskrivning av den svenska staten började vi med att analysera den generella synen på staten bland ett urval av välkända filosofer. Ambitionen var inte att genomgången skulle vara komplett, men däremot så varierad att den kunde fånga upp en representativ bredd av olika synsätt. Förhoppningen var att någon av väldshistoriens filosofer hade beskrivit staten på ett sätt som överensstämmde med dagens svenska stat.
FILOSOFERNAS SYN PÅ STATEN
I tabellen nedan återfinns således ett brett urval av filosofer och deras syn på staten, såsom vi uppfattat den, tillsammans med källhänvisning. Vi reserverar oss för att de själva troligen skulle uttryckt sitt synsätt annorlunda.
| Filosof | Syn på staten |
| Platon 427-347 f.Kr | Platon såg staten som en organisk enhet där rättvisa uppstår genom harmoni mellan olika samhällsklasser. Staten är ett verktyg för att uppnå det goda livet och moralisk ordning. (Staten, 375 f.Kr.) |
| Aristoteles 384-322 f.Kr. | Aristoteles betraktade staten som en naturlig gemenskap, en förlängning av familjen och byn. Staten existerar för att möjliggöra ett gott och självförsörjande liv. (Politiken, 330-323 f.Kr.) |
| Epikuros 341–270 f.Kr. | Epikuros såg staten som ett pragmatiskt kontrakt för att säkerställa trygghet och minimera konflikter, så att individer kunde leva ett njutbart liv i lugn (ataraxia). (Epikuros huvudteser) |
| Zenon från Kition 334–262 f.Kr. | Zenon (stoicismens grundare) förespråkade en kosmopolitisk världsstat där alla människor lever i harmoni enligt naturens förnuft. Han såg traditionella stater som mindre viktiga än dygd och universell gemenskap. (Fragment av Zenons skrifter) |
| Cicero 106–43 f.Kr. | Cicero såg staten som en naturlig institution baserad på rättvisa och gemensamt intresse. Han förespråkade en blandad statsform (monarki, aristokrati, demokrati) för stabilitet. (Om staten och om lagarna) |
| Marcus Aurelius 121–180 e.Kr. | Som kejsare såg han staten som ett medel för att främja det gemensamma goda enligt stoiska principer. Han betonade ledarens ansvar att tjäna folket med rättvisa och självkontroll. (Meditationer) |
| Augustinus av Hippo 354–430 e.Kr. | Augustinus skiljde mellan den jordiska staten (Civitas Terrena) och Guds stad (Civitas Dei). Den jordiska staten är nödvändig för ordning men ofullkomlig, då den ofta styrs av själviskhet snarare än gudomlig rättvisa. (Guds stad) |
| Thomas av Aquino 1225–1274 | Thomas av Aquino såg staten som en naturlig institution, gudomligt ordnad för att främja det gemensamma goda. Han stödde en monarki styrd av dygd och rättvisa, men accepterade också andra styrelseformer. (Summa Theologica) |
| Niccolò Machiavelli 1469-1527 | Machiavelli såg staten (stato) som en politisk enhet som upprätthåller makt och stabilitet genom en kombination av styrka, list och legitimitet. Staten är en nödvändighet för att skapa ordning i en kaotisk värld driven av den mänskliga naturen. (Fursten, 1513 och Diskurser om Livius, 1531) |
| Thomas Hobbes 1588-1679 | Hobbes beskrev staten som ett socialt kontrakt mellan individer för att undvika ”allas krig mot alla” i det naturliga tillståndet, där livet är ”ensamt, fattigt, otäckt, brutalt och kort”. Staten är en suverän makt som upprätthåller ordning. (Leviatan, 1651) |
| John Locke 1632-1704 | Locke såg staten som ett kontrakt mellan fria individer för att skydda deras naturliga rättigheter: liv, frihet och egendom. Staten uppstår genom folkets samtycke. (Two Treatises of Government, 1689) |
| Gottfried Wilhelm Leibniz 1646-1716 | Leibniz menade att staten skulle främja det gemensamma bästa, rättvisa och fred, snarare än ren maktkoncentration. (Caesarinus Fürstenerius, 1677) Hans idéer kan ha inspirierat uttrycket ”Life, Liberty and the Pursuit of Happiness” i den amerikanska konstitutionen. (On Natural Law, 1690, Codex Iuris Gentium, 1693 och New Essays on Human Understanding, 1775) |
| Montesquieu 1689-1755 | Montesquieu förespråkade maktdelning (legislativ, exekutiv, judiciell) för att förhindra tyranni och säkerställa frihet. Han ansåg att statens struktur bör anpassas till folkets kultur och geografi. (Om lagarnas anda, 1748) |
| Voltaire 1694-1778 | Voltaire var kritisk till absolut monarki och kyrkans inflytande över staten. Han stödde upplyst despotism under en välvillig härskare som respekterar frihet och tolerans. (Lettres philosophiques sur les Anglais, 1734 och Candide, 1759). |
| David Hume 1711-1776 | Hume såg staten som ett nödvändigt medel för att upprätthålla ordning och rättvisa, men betonade att auktoritet vilar på folkets samtycke, inte gudomlig rätt. (Avhandling om den människliga naturen, 1739–1740) |
| Rousseau 1712-1778 | Rousseau definierade staten som en produkt av ”allmänviljan” (volonté générale), där medborgare frivilligt ingår ett socialt kontrakt för att uppnå kollektiv frihet och jämlikhet. (Om samhällsfördraget, 1762) |
| Adam Smith 1723–1790 | Smith ansåg att statens roll bör vara begränsad till att skydda egendom, upprätthålla rättvisa och tillhandahålla vissa offentliga nyttigheter. Han betonade marknadens frihet. (The Wealth of Nations, 1776) |
| Immanuel Kant 1724-1804 | Kant såg staten som en nödvändig institution för att säkerställa rättvisa och frihet i enlighet med förnuftet. Staten ska garantera lika rättigheter under universella lagar. (Grundläggning av sedernas metafysik, 1785) |
| Edmund Burke 1729–1797 | Burke såg staten som en organisk institution, grundad på tradition och gradvis utveckling. (Reflektioner om franska revolutionen/Reflections on the Revolution in France, 1790). |
| Georg Wilhelm Friedrich Hegel 1770-1831 | Hegel såg staten som förkroppsligandet av det absoluta förnuftet och den etiska gemenskapen, där individuell frihet förverkligas genom kollektivet. (Grundlinien der Philosophie des Rechts/”Rättsfilosofins grunder”, 1820) |
| John Stuart Mill 1806-1873 | Mill såg staten som en nödvändig institution för att skydda individens frihet och säkerhet, men han var skeptisk till dess makt och betonade att statens ingripanden bör vara minimala för att maximera individuell frihet. (On Liberty, 1859) |
| Søren Kierkegaard 1813–1855 | Kierkegaard såg staten som en praktisk nödvändighet men var djupt kritisk till dess tendens att undergräva individens frihet, ansvar och andliga liv. (Antingen-eller, 1843, Frygt og Bæven, 1843 och Sygdommen til Døden, 1849) |
| Karl Marx 1818-1883 | Marx såg staten som ett verktyg för den härskande klassen (bourgeoisin) för att upprätthålla ekonomisk och social makt över proletariatet. (Kommunistiska manifestet, 1848 och Kapitalet, 1867) |
| Lev Tolstoj 1828-1910 | Tolstoj såg staten som en våldsbaserad institution som upprätthåller orättvisor och motsäger kristen etik. Han betraktade staten som en produkt av mänsklig girighet och maktlystnad, ofta i konflikt med individens moraliska ansvar. (Krig och fred, 1869 och Guds rike finns inom dig, 1894) |
| Friedrich Nietzsche 1844-1900 | Nietzsche kallade staten för ”det kallaste av alla kalla monster” och ser den som en förtryckande kraft som kväver individuell frihet och kreativitet. Staten är en falsk gud som kräver lydnad och underkastelse, ofta genom att utnyttja massans moral och svaghet. (Så talade Zarathustra, 1883-1885) |
| Sigmund Freud 1856-1939 | Freud såg staten som en nödvändig institution för att reglera mänskliga drifter och upprätthålla social ordning, men också som en källa till konflikt och undertryckande. Enligt Freud är staten en manifestation av det kollektiva överjaget, som internaliserar moraliska och sociala normer, men detta kan också leda till repression och neuros hos individen. (Das Unbehagen in der Kultur, 1930) |
| Henri Bergson 1859-1941 | Bergson såg staten som en institution som uppstår ur samhällets behov av ordning och stabilitet, men han var skeptisk till en alltför rigid eller statisk statsstruktur. (Les Deux Sources de la morale et de la religion, 1932) |
| Max Weber 1864-1920 | Weber definierade staten som en institution med monopol på legitimt våld inom ett specifikt territorium (Politik als Beruf, 1919). |
| Rudolf Kjellén 1864-1922 | Kjellén utvecklade en organisk teori om staten, vilken han såg som en levande organism, inte bara en juridisk eller administrativ enhet. (Staten som lifsform, 1916) |
| Vladimir Lenin 1870-1924 | Lenin menade att staten är ett resultat av klassmotsättningar och fungerar som ett verktyg för den härskande klassen. Proletariatet måste ta kontroll över staten genom revolution för att undertrycka bourgeoisien. Efter revolutionen ska staten gradvis avskaffas när klasserna upplöses. (Staten och revolutionen, 1917) |
| Carl Schmitt 1888-1985 | Schmitt såg staten som suverän och definierad av dess förmåga att fatta beslut i undantagstillstånd. Han betonade konflikten mellan vän och fiende som politikens kärna. (Der Begriff des Politischen, 1927) och Politische Theologie, 1922). |
| Martin Heidegger 1889-1976 | Heideggers syn på staten utvecklades under hans levnad. Senare i livet förefaller han ha betraktat den moderna staten, särskilt i dess teknokratiska och byråkratiska former, som en del av vad han kallade Gestell, där människan och samhället reduceras till resurser i en instrumentell ordning. Han menade att en autentisk tillvaro inte kan uppnås genom politiska strukturer som staten, utan genom en återgång till ett mer ursprungligt förhållande till varat. (Die Selbstbehauptung der deutschen Universität, 1933 och Einführung in die Metaphysik, 1935, publicerad 1953) |
| Leo Strauss 1899-1973 | Strauss såg staten som en nödvändig institution för att hantera människans komplexa natur och balansera tradition och förnuft mot faran med tyrani. Han var skeptisk till den moderna liberalismens fokus på individualism och relativism. (Natural Right and History, 1953 och On Tyranny, 1948) |
| Karl Popper 1902-1994 | Popper såg staten som en institution som ska tjäna medborgarnas frihet och skydda mot totalitarism. Staten är ett nödvändigt ont, men dess makt måste begränsas för att undvika förtryck. (Det öppna samhället och dess fiender, 1945) |
| Isaiah Berlin 1909–1997 | Berlin var tveksam till statens makt och varnade för totalitära tendenser. Han försvarade negativ frihet och pluralism. (Two Concepts of Liberty, 1958) |
| John Rawls 1921-2002 | Rawls såg staten som en institution för att samtidigt uppnå frihet och jämlikhet genom fördelning. (A Theory of Justice, 1971). |
| Michel Foucault 1926–1984 | Foucault såg staten som en maktstruktur som formar samhället och individers beteende genom institutioner och diskurser. (Security, Territory, Population, 1977-1978) |
| Samuel Huntington 1927–2008 | Huntington betraktade staten som en central aktör i politiska och samhälleliga processer, med fokus på dess institutionella styrka, stabilitet och förmåga att upprätthålla ordning. Han ansåg att en stark stat är nödvändig för att hantera konflikter och säkerställa samhällsutvecklingen, särskilt i tider av snabb förändring eller modernisering. Hans syn på staten präglades av en realistisk och institutionell analys, där han betonade vikten av politiska institutioner för att kanalisera och kontrollera samhällskrafter. (Political Order in Changing Societies, 1968) |
| Noam Chomsky 1928- | Chomsky är starkt kritisk till staten, särskilt i västerländska demokratier. Han beskriver staten som ett verktyg för elitintressen, ofta i samspel med kapitalism och imperialism. Staten manipulerar information och undertrycker frihet genom propaganda och militärmakt. Han förespråkar anarkosyndikalism, där statens makt minimeras till förmån för decentraliserade, folkstyrda system. (Manufacturing Consent, 1988) |
| Jürgen Habermas 1929- | Habermas ser staten som nödvändig för att upprätthålla en demokratisk offentlig sfär. Han argumenterar för att lagar och politik måste grundas i öppen, rationell diskussion. Han kritiserar dock statens tendens att koloniseras av ekonomiska eller byråkratiska intressen, vilket underminerar demokratin. (The Theory of Communicative Action, 1981 och Between Facts and Norms, 1992) |
| Robert Nozick 1938-2002 | Nozick argumenterade för en minimal stat vars enda legitima roll är att skydda individers rättigheter, såsom liv, frihet och egendom. (Anarchy, State, and Utopia, 1974) |
| Peter Singer 1946- | Singer, som utilitarist, ser staten som ett medel för att maximera global nytta. Han argumenterar han för att stater ska ta ansvar för att minska global fattigdom och lidande, t.ex. genom bistånd eller miljöpolitik. Han är kritisk till stater som prioriterar nationella intressen över globala moraliska skyldigheter, men ser staten som en användbar mekanism för att implementera etiska principer, som djurrätt eller klimatåtgärder. (The Life You Can Save, 2009) |
| Slavoj Žižek 1949- | Žižek ser staten som en ideologisk apparat som upprätthåller kapitalismens illusioner. Han är marxist och kritiserar den liberala staten för att dölja klasskonflikter bakom en fasad av demokrati. (The Sublime Object of Ideology, 1989) |
| Judith Butler 1956- | Butler ser staten genom ett kritiskt genus- och maktperspektiv. Staten är ofta en plats för normativ reglering som upprätthåller ojämlika strukturer. Hon kritiserar statens våldsutövning och hur den marginaliserar vissa grupper. Staten kan vara en arena för att kämpa för rättigheter, men dess makt måste ständigt ifrågasättas för att undvika att reproducera förtryck. (Precarious Life, 2004) |
| Roger Scruton 1944-2020 | Roger Scruton såg staten som en organisk del av samhället och en nödvändig institution för att skydda tradition, nationell identitet och social ordning, men han varnade för dess potential att bli allt för mäktig eller ideologiskt driven. Staten bör enligt honom vara en förvaltare av kulturella och moraliska värden, respektera lokala gemenskaper och undvika att omforma samhället enligt abstrakta principer. (The Meaning of Conservatism, 1980) |
| Torbjörn Tännsjö 1946- | Tännsjö förefaller ha en radikal och utilitaristiskt syn på staten, där den primärt ses som ett nödvändigt verktyg för att maximera samhällsnyttan och lösa kollektiva problem. I senare verk betonar han statens roll i att hantera globala kriser genom centraliserad makt, inklusive en övergång till global demokrati. (Demokrati och proletär revolution, 1977) |
| Hans-Hermann Hoppe 1949- | Hoppe ser staten som en monopolistisk institution som systematiskt kränker individens naturliga rättigheter till liv, frihet och egendom genom skatt, reglering och tvång. Han avvisar tron på en ”minimal stat” som en illusion. (Democracy: The god that failed, 2001) |
| Alexander Dugin 1962- | Dugin ser staten som en central institution i en multipolär världsordning. Staten bör vara stark, auktoritär och ideologiskt driven samt utgöra ett verktyg för att motverka globalism. (The Fourth Political Theory, 2009). |
| Nick Land 1963- | Nick Land ser staten, särskilt den demokratiska, som en förlegad och kontraproduktiv struktur som hindrar ett globalt samhälle drivet av teknologi/AI och kapitalism (accelerationism). (The Dark Enlightenment, 2012). |
| Patrick Deneen 1964- | Deneen ser den moderna liberala staten som en produkt av individualism och marknadsliberalism. Den har vuxit sig för stor och urholkar lokala gemenskaper, familj och tradition. Staten undertrycker demokratin genom att prioritera individuella rättigheter över det gemensammas bästa. (Why Liberalism Failed, 2018 och Regime Change: Toward a Postliberal Future, 2023.) |
| Curtis Yarvin (Mencius Moldbug) 1973- | Yarvin ser den moderna staten som en ineffektiv elitstyrd oligarki, som maskerar sig som demokrati. Den leder i dess nuvande form till kaos; istället behöver staten en auktoritär ledare. Staten bör vara minimal, marknadsdriven och hierarkisk. (https://graymirror.substack.com) |
| Nick Bostrom 1973- | Bostrom förespråkar global styrning för att hantera existentiella risker, som AI-utveckling eller klimatförändringar. Han argumenterar för internationella institutioner och koordinerade styrsystem för att kontrollera avancerad AI. Han är skeptisk till att enskilda stater ensamma kan hantera globala hot och betonar behovet av starka, teknokratiska mekanismer för att säkra mänsklighetens framtid. (Superintelligence, 2014) |
GRUPPERING AV DE FILOSOFISKA SYNSÄTTEN PÅ STATEN
Baserat på genomgången ovan har vi intuitivt identifierat grupperingar av filosofiska synsätt på staten och kopplat en del av de enskilda filosoferna till dessa grupperade synsätt, se tabellen nedan. Vi noterade att vissa av filosoferna var svåra att koppla till någon av dessa och skulle behövt sin egen grupp. Samtidigt fanns det flera som hade kunnat placeras i flera grupper samtidigt, men som ändå bara placerats i en av grupperna.
| Synsätt | Filosofer |
| 1. Staten är en organisk enhet med en moralisk ordning | Platon, Aristoteles, Edmund Burke, Georg Wilhelm Friedrich Hegel, Bergson, Rudolf Kjellén och Roger Scruton |
| 2. Staten är maktens och ordningens verktyg | Niccolò Machiavelli, Max Weber, Carl Schmitt, Alexander Dugin och Curtis Yarvin (Mencius Moldbug) |
| 3. Staten är resultatet av ett underförstått socialt kontrakt mellan människor | Thomas Hobbes, John Locke, Jean-Jacques Rousseau, Immanuel Kant och John Rawls |
| 4. Staten är en förnuftsbaserad demokratisk institution | Montesquieu, Jürgen Habermas, Leo Strauss och Samuel Huntington |
| 5. Staten är ett verktyg för elit- och klassdominans | Karl Marx, Vladimir Lenin, Noam Chomsky, Michel Foucault, Slavoj Žižek och Judith Butler |
| 6. Staten bör begränsas eller ses som överflödig | Adam Smith, John Stuart Mill, Robert Nozick och Hans-Hermann Hoppe |
| 7. Staten är en förtryckande och alienerande kraft | Søren Kierkegaard, Sigmund Freud, Friedrich Nietzsche, Lev Tolstoj, Martin Heidegger och Patrick Deneen |
| 8. Staten är ett verktyg för att realisera globala idéer | Peter Singer, Torbjörn Tännsjö och Nick Bostrom |
DEN NUTIDA SVENSKA STATEN
Efter genomgången av filosoferas syn på staten har vi konkluderat att ingen enskild filosof och inget av synsätten förmår beskriva huvuddragen i den samtida svenska staten på ett tillfredsställande sätt. De kan i vissa fall beskriva någon aspekt eller del, men ingen förmår fånga upp staten som helhet. Därför har vi nedan försökt beskriva de dominerande och utmärkande dragen hos den svenska staten, för att med dem som utgångspunkt kunna konstruera en beskrivning av staten som sammanhållen helhet. En del av dessa delar återfinns bland de identifierade filosofiska synsätten, medans andra har adderats för att möjliggöra en mer komplett beskrivning.
1. Samhällets och statens kollektivt omedvetna bärande idé: Modernitet – Strävan mot ökande effektivisering och centralisering samt efter upplösning av naturliga grupptillhörigheter såsom kön, familj, nation och religion, inklusive tillhörande traditioner
2. Legitimering av statens makt: Samhällskontrakt – Individen antas vara beredd att överlåta all sin frihet i utbyte mot trygghet (militär, polis, lagar, rättsväsende, beskattning och välfärdsstat)
3. Statens syn på individen: Utilitaristisk – Vid beslutsfattande optimerar staten nytta och kostnader på samhällsnivå, dvs att individen är underordnad samhället och gruppen
4. Ekonomiskt system: Korporativt – Staten samarbetar med samhällets olika delar genom korporationer, tex branschorganisationer, industrialister/banker, fackföreningar, civilsamhällets organisationer, internationella organisationer (NATO, EU och FN) och allierade stater (USA och Storbritannien) – och utgör tillsamans med dem samhällets maktstruktur
5. Statens övergripande mål: Ekonomisk tillväxt – Samhällssystemets konstruktion med fiatvaluta, statsskuld, välfärdsstat och pensionssystem kräver evig tillväxt – vilket realiseras genom a) ständigt ökande arbetskraft (fler kvinnor i arbete och ökande invandring), b) välutbildad arbetskraft (skola/universitet), c) billig arbetskraft (kollektivavtal) d) svag valuta för att främja export (penningpolitik), e) höga handelshinder för import (EU) f) branschstöd till korporationer (tex ROT/RUT), g) statligt skapade affärsmöjligheter (tex grön omställning, hållbarhet, robusthet, infrastruktur) och h) god tillgång på riskkapital genom industrialister, banker och statligt riskkapital
6. Legitimering av Statens ledare: Allmänna val – Politiska partier utses genom val, vilka väljer ut lagstiftare, chef för staten (statsminister) och ministrar ur sina respektive organisationer baserat på valresultat
Det bör noteras att vi inte inkluderat ”Demokratisk” som en central del i den svenska staten. De allmänna valen skulle kunna varit en metod för att fånga upp folkviljan och utse ledare som realiserar folkviljan. Men de har enligt vår uppfattning reducerats till verktyg för att legitimera statens ledare, vilka huvudsakligen fokuserar på kontroll, tillväxt och samarbetet med korporationerna. Folket och folkviljan finns inte representerat bland korporationerna, varför de inte ges någon större uppmärksamhet i statens dagliga arbete. Politikens innehåll förefaller inte heller påverkas signifikant av vilka av riksdagspartierna som sitter vid makten eftersom de tenderar ha konsensussyn i alla centrala frågor. Partier utanför riksdagen hålls effektivt borta genom riksdagsspärr och med hjälp av media och skola. På så sätt har den svenska staten utvecklat ett betydande demokratiskt underskott och kan i förlängningen utvecklas till en renodlad skendemokrati.
Sammanfattningsvis skulle den samtida svenska staten kunna beskrivas som en å ena sidan organisatoriskt tydlig, men å andra sidan svårgreppbar självägande organisation – vilken drivs av modernitetens instinkter, vilar på ett kontraktsbaserat fundament för att legitimera staten, är starkt utilitaristisk, har en korporativistisk struktur, fokuserar på ekonomisk tillväxt och använder allmänna val av partier för att legitimera de styrande i staten.
Sedan 1990 har den svenska staten blivit om möjligt ännu mer diffus. Utvecklingen i globalistisk riktning (EU och NATO) har skapat en ännu olöst konfliktyta mellan globalismen (överstatlighet) och den nationellt orienterade traditionella Svenska modellen (självbestämmande). Den Svenska modellen har underordnats en global maktstruktur, vilket gjort att den tappat makt över Sverige. Svenskarna identifierar sig ännu med den nationella Svenska modellen, medans staten förefaller identifiera sig allt mer med de globala liberala maktstrukturerna. Det handlar inte om ett sunt spänningsfält, såsom mellan liberlismens frihet och konservatismens tillhörighet eller den enskilda människans individualla behov och det genemsammans bästa, utan om oförenliga konfliktande maktstrukturer.
Den svenska staten har därigenom utvecklat en komplex dubbelnatur, där den utåt vill framstå som en Demokratisk välfärdsstat, men i praktisk handling förefaller utvecklats till en Odemokratisk globalistisk korporativistisk maktstruktur.
KÄLLOR OCH VIDARE LÄSNING
https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_staten
https://de.wikipedia.org/wiki/Friedrich_List