Vi har besökt Nora – En välbevarad traditionell svensk trästad. Men bortom de vackra trähusen och de idylliska gatorna döljer sig i Bergslagen Sveriges skapelseberättelse i en blandning av järn, rikedom och krig.
Nora har ungefär 6 600 invånare och är kanske mest känd som en av Sveriges tre bäst bevarade trästäder (tillsammans med Eksjö och Hjo). Här finns en välbevarad miljö med röda och gula trähus från främst 1700- och 1800-talet, kullerstensgator, småskalig bebyggelse och en tydlig småstadskänsla. Staden fick stadsprivilegier redan 1643 och har en lång historia kopplad till bergshantering och järnproduktion i Bergslagen.
Gamla Pershyttan (även kallad Pershyttans bergsmansby eller Pershyttans kulturreservat) är en av de bäst bevarade historiska bergsmansbyarna i Bergslagen. Den ligger cirka 3 km söder om Nora, och är ett kulturreservat sedan 2004, förvaltat av Länsstyrelsen i Örebro län. Här har människor brutit järnmalm och framställt järn kontinuerligt från 1300-talet ända fram till 1960-talet (den sista gruvdriften upphörde 1967). Det gör Pershyttan till en unik plats, som visar hela utvecklingen av svensk järnhantering från medeltiden till modern tid. Där finns bevarade bergsmansgårdar, masugn, vattenhjul, stånggång, gruvor och smedja på ett litet och lättillgängligt område.
En bergsman var i grunden en självständig bonde som ägde mark (ett bergsmanshemman) med jord, skog och ofta andelar i gruvor, hyttor eller masugnar. Vid sidan av vanligt jord- och skogsbruk drev han bergsbruk – det vill säga utvinning av järnmalm (eller ibland koppar/silver) och produktion av metall, framför allt tackjärn i masugnar. Detta skedde ofta i kooperativa former: flera bergsmän (ett bergslag) gick ihop och ägde gemensamt gruvor, masugnar och hyttor, delade arbetet, kostnaderna och vinsten.
Siggebohyttans bergsmansgård är en av de mest imponerande och välbevarade bergsmansgårdarna i Bergslagen. Den ligger vackert på en höjd mellan Nora och Lindesberg, med fantastisk utsikt över sjön Usken. Gården är idag ett museum, som drivs av Örebro läns museum och ger en inblick i hur en förmögen bergsman levde under 1700- och 1800-talet. Byggnaden började uppföras runt 1790 och är ovanligt stor och storslagen för en bergsmansgård. Den har 14 rum och 3 kök i mangårdsbyggnaden. Gården är ett av de bästa exemplen på en bergsmansgård i Sverige och känns som en blandning av herrgård och bondgård.
BERGSLAGEN
Bergslagen är ett historiskt, kulturellt och geografiskt område i mellersta Sverige, starkt förknippat med flera hundra år av gruvdrift, järnframställning och metallindustri.
Området har inga exakta gränser, men kärnan brukar omfatta:
– Norra Västmanland (t.ex. Norberg, Fagersta, Skinnskatteberg, Sala)
– Södra Dalarna (t.ex. Falun, Ludvika, Grängesberg)
– Sydöstra Värmland (t.ex. Filipstad)
– Norra Närke / norra Örebro län (t.ex. Nora, Lindesberg)
Under lång tid hade Bergslagen perfekta förutsättningar för metallproduktion:
– Rikligt med järnmalm (och även koppar, silver, zink m.m.)
– Stora skogar, dvs träkol till masugnarna
– Många vattendrag, dvs kraft till hyttor och hammare
Redan från medeltiden (1100–1300-talet) och fram till industrialiseringen på 1800-talet var Bergslagen Sveriges (och periodvis Europas) huvudsakliga järn- och kopparproducent. Från 1800-talet till slutet av 1900-talet lades dock de flesta gruvor i Bergslagen ned. Inte pga av att malmen tog slut utan pga av att brytningen blev olönsam pga av bla höga produktionskostnader, global överkapacitet och flyttning av gruvnäringen inom Sverige till Malmfälten i norra Sverige där malmen hade högre koncentration av mineral och framställningen blev billigare. Men allt är inte avvecklat, idag (2026) drivs fortfarande två gruvor i Bergslagen, Lovisagruvan i Örebro län och Garpenberg i Dalarna. Gruvan i Garpenberg drivs av Boliden för produktion av zink, bly, koppar, guld och silver.
BERGSLAGENS ROLL FÖR SVERIGES FÖDELSE
Från 1300-talet exporterades stångjärn och andra metaller från Bergslagen via Västerås och Stockholm. Exporten gick främst till Hansan, som dominerade Östersjöhandeln. Järnet var högkvalitativt (låg fosforhalt, dvs bra för vapen) och eftertraktat i Europa. Detta gav Sverige (och Bergslagen) ekonomisk tyngd, men också beroende av Hansan. Kalmarunionen och danska kungar försökte centralisera makten, införa danska fogdar, höja skatter och styra handeln – inklusive Bergslagens järnexport – för att stärka den danska kronan. På den tiden hade järnet således stor geopolitisk betydelse och Bergslagens roll för järnet liknade den som Mellanöstern har för oljan idag.
Bergslagens bergsmän hade betydande privilegier och autonomi och motsatte sig danskarnas ambitioner att kontrollera deras verksamhet. De ville behålla kontrollen över produktionen, exporten och skattefriheten. Danska unionens försök att beskatta och reglera bergshanteringen sågs som hot mot deras frihet och rikedom. Detta kulminerade i Engelbrektsupproret (1434–1436): Bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson från Norberg i Bergslagen ledde upproret mot kung Erik av Pommern. Upproret startade just i Bergslagen – ett område som var ekonomiskt starkt och militärt viktigt tack vare järn och beväpnade bergsmän. Upproret ledde till att Erik av Pommern avsattes .
Konflikten fortsatte dock och hade fram till början av 1500-talet utvecklats till en kamp över kontrollen över Sverige, inklusive Bergslagens strategiska mineralresurser, handelsintressen, religion och självständighet. Två grupperingar stod emot varandra: Unionsförespråkare vs Självständighetsförespråkare.
Unionsförespråkare: Kristian II (dansk kung), ärkebiskop Gustav Trolle, delar av svenska högadeln och prästerskapet, påven Leo X (Medici), den tyska finansfamiljen Fugger och det Tysk-romerska kejsardömet.
Självständighetsförespråkare: Sten Sture den Yngre, Kristina Gyllenstierna, Gustav Vasa, stora delar av adeln, bergsmännen, bönderna, delar av prästerskapet och Hansan.
De svenska självständighetsförespråkarna stod således mot en formidabel makt. Unionssidan hade dessutom fått finansiering den tyska finansfamiljen Fugger (världens rikaste familj) mot att Fugger skulle få kontrollen över metallhandeln i Bergslagen.
Maktkampen var minst sagt hänsynslös och bedrevs i ren machiavellisk anda. Gustav Vasas pappa återfanns bland dem som dödades i Stockholms blodbad 8-9/11 1520 efter att danskarna lurat den svenska adeln och prästerskapet till slottet i Stockholm för en kröningsfest. Men efter festligheternas slut dömdes de till döden i en skenrättegång och halshöggs på Stortorget i Gamla stan i Stockholm.
Gustav Vasa gömde sig på gården Rävsnäs mellan Mariefred och Stallarholmen, varifrån han redan 25/11 1520 begav sig till Bergslagen för att söka militärt och finanisellt stöd bland bergsmän och bönder. I februari 1521 befann sig Gustav Vasa i Falun och hade då lyckats mobilisera en styrka på flera tusen man. Bergsmännen var tydliga intressenter i konflikten och hade sannolikt starka incitament att delta aktivt i striderna på Gustav Vasas sida.
Det som därpå följde brukar betecknas som ”Gustav Vasas befrielsekrig, ett krig som pågick från 1520/21 till 1523. Utan att gå in på detaljer bör dock en kritisk händelse i krigsförloppet nämnas, när Gustav Vasas styrkor intog Västerås och Västerås slott våren 1520. Det innebar att Gustav Vasa tog kontrollen över möjlighetna att skeppa ut metaller från Bergslagen, vilket i sin tur ledde till att Fugger stoppade sitt finansiella stöd till unionssidan. På sikt ledde det till att Unionssidan försvagades och Gustav Vasa kunde vinna kriget. Tre år senare, den 6/6 1523, valdes Gustav Vasa slutligen till kung av Sverige i Strängnäs och Sverige var i det närmaste befriat. Sverige var fött som fri nationalstat.
Efter 1523 förändrades Bergslagens roll markant. Området gick från att vara en nyckelresurs i befrielsekriget (med järn, vapen och beväpnade bergsmän) till en central ekonomisk pelare i Gustav vasas projekt att forma Sverige till en stark, centraliserad nationalstat.
Bergslagen blev en av de viktigaste inkomstkällorna för kronan under Gustav Vasas 37-åriga regering (1523–1560), men också ett område där han paradoxalt nog införde allt hårdare kontroll, högre skatter och minskad autonomi – vilket skapade nya spänningar mellan centralmakten och bergsmännen i bergslagen.
DISKUSSION
Det var en långsiktig intressegemenskap mellan mäktiga grupperingar inom och utanför Sverige (Unionsförespråkarna) som drev dem att försöka ta kontroll över Sverige och som skapade den konflikt som ledde fram till såväl Stockholms blodbad, Gustav Vasas befrielsekrig som Sverige födelse. Det var en dold och otydlig gruppering som attackerade Sverige – och de spelade helt utan moraliska begränsningar. Det var en situation där ändamålet helgar medlen i den mest renodlade av machiavelliska tolkningar.
Unionsförespråkarna hade således olika särintressen, men som sammanstrålade i viljan att kontrollera Sverige. Danmark ville expandera geografiskt och få inkomster från den svenska skattebasen. Fugger ville få kontroll över metallhandeln i Bergslagen och på så sätt tjäna pengar. Påven ville hantera hotet mot ärkebiskopen i Sverige och från protestantismen i Tyskland. Den svenska högadeln ville få exportinkomster. Tysk-romerska riket ville få kontroll vid sin norra gräns.
Kalmarunionen var verktyget som skulle etablera kontroll över Sverige. Att bygga unioner på falska löften om en ljus framtid för att ta geopolitisk kontroll verkar vara en lika evig som populär taktik. Efter en lång kamp för att helt införliva Sverige, som varade i princip hela 1400-talet, kulminerade kampen i Stockholms blodbad, då unionsförespråkarna försökte döda sina huvudfiender och skrämma övriga till lydnad genom en lika svekfull som brutal avrättning av svenska Självständighetsförespråkare. Det ledde dock till det omvända resultatet, att Gustav Vasa och bergsmännen vände sig mot Unionsförespråkarna, besegrade ut ockupationsmakten och etablerade Sverige som självständigt land.
Det är tydligt att ett lands naturresurser både kan vara en gåva och förbannelse. En gåva eftersom de kan ge välstånd, och en förbannelse eftersom de lockar mäktiga krafter inom och utanför landet att försöka ta kontroll över naturresurserna. Kanske kan Sveriges situation på 1400-1500-talen liknas vid dagens situation för världens oljeländer.
KÄLLFÖRTECKNING OCH VIDARE LÄSNING
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nora
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_Vasas_befrielsekrig
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pershyttan
https://sv.wikipedia.org/wiki/Siggebohyttan
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bergslagen