Halford Mackinder (1861–1947) var en brittisk geograf, akademiker och politiker, som utvecklade den geopolitiska teorin om ”Hjärtlandet”. Han var med och grundade University of Reading, var Chef för London School of Economics och betraktas som en av grundarna till modern geopolitik.
Det var i hans mest kända verk, The Geographical Pivot of History (1904), som han definierade Hjärtlandet – ett centralt område i Eurasien (ungefär dagens Ryssland och Centralasien) som han ansåg vara nyckeln till global makt.
I ett uppföljande verk, Democratic Ideals and Reality (1919), vidareutevcklade han sin teori och formulerade sin berömda maxim:
Den som styr över östra Europa kontrollerar Hjärtlandet;
Den som styr över Hjärtlandet kontrollerar Världsön;
Den som styr Världsön kontrollerar Världen.
Hans idéer anses ha haft stort inflytande på strategiskt tänkande – såväl för 1900-talets stormaktspolitik som för bakgrunden till dagens geopolitiska konflikter.
Vi har läst både ”The Geographical Pivot of History” och ”Democratic Ideals and Reality”.
HJÄRTLANDSTEORIN
Det var i artikeln ”The Geographical Pivot of History” (1904) som Halford Mackinder först presenterade grunderna för sin ”Hjärtlands-teori”, där han argumenterar för att världens geopolitiska maktcentrum är beroende av geografin och ligger i det euroasiatiska inlandet. I denna artikel hade han ännu inte börjar använda begreppet ”Hjärtlandet”, utan kallade det istället för ”Pivot area”. Vi kallar det ändå Hjärtlandet för att vara konstistenta med hans senare terminologi.
Mackinder menade att Hjärtlandet, som omfattar delar av Östeuropa, Ryssland och Centralasien, är strategiskt viktigt eftersom det är svårtillgängligt för sjömakter och rikt på naturresurser. Den viktigaste delen är Ryssland, men det innefattar även delar av Vitryssland, delar av Ukraina (Donbas och slätterna nära Ryssland) och centralasien.
Resten av världen delade han upp i områden baserat på avståndet från Hjärtlandet. Det närmaste området benämnde han Den inre halvmånen och det mer avlägsna området benämndes Den yttre halvmånen. Baltikum, Polen, Finland, Norge och Sverige placerade han i den inre halvmånen.
Mackinder menade att den som kontrollerar Hjärtlandet har potential att dominera ”Världsön” (Afrika och Eurasien) och därmed världen.
Drivkrafterna bakom teorin var Mackinders analys av geografins roll i historiska maktkamper tillsammans med den teknologiska utvecklingen, särskilt järnvägens framväxt, som gjorde inlandet mer tillgängligt och minskade sjömakternas dominans. Han såg Hjärtlandet som en ointaglig bas för en stormakt, skyddad från sjöangrepp men kapabel att projicera makt utåt. Därför utgjorde Hjärtlandet ett hot mot det Brittiska imperiets historiska maktposition som sjömakt.
Hans verk var också en reaktion på den tidens imperialistiska rivaliteter, där Mackinder ville varna västvärlden och det Brittiska imperiet för risken att en enda makt, som Ryssland, skulle kunna dominera Hjärtlandet och därmed hota den globala stabiliteten. Teorin betonade geografins bestående inflytande över politisk och militär strategi, vilket gjorde den till en grundpelare i geopolitiskt tänkande.
Den inre halvmånen (Inner eller Marginal Crescent) omfattar de landområden som omger Hjärtlandet, inklusive Skandinavien, Finland, Baltikum, delar av Östeuropa (t.ex. Polen, Rumänien), Mellanöstern (t.ex. Turkiet, Irak, Iran), och kustnära delar av Asien (t.ex. östra Kina, Indien).
Denna region är strategiskt viktig eftersom den fungerar som en övergångszon där land- och sjömakter möts, vilket gör den till en plats för geopolitisk rivalitet. Mackinder såg den som sårbar för Hjärtlandets expansion, eftersom en makt som kontrollerar Hjärtlandet kunde projicera inflytande utåt mot denna region, hota kustnära områden och skapa en bas för vidare dominans. Samtidigt är den inre halvmånen också en region där sjömakter, som Storbritannien eller senare USA, kunde försöka begränsa Hjärtlandets inflytande genom allianser eller militär närvaro.
Den yttre halvmånen (Outer eller Insular Crescent) består av de sjöbaserade makterna utanför Eurasien, såsom Storbritannien, USA, Japan och Australien, samt andra ö-nationer eller kustmakter. Denna region representerar sjömakternas domän, som historiskt sett har utnyttjat sin maritima styrka för att dominera global handel och utöva inflytande över världen. Den yttre halvmånen fungerar som en motvikt till Hjärtlandets landbaserade makt, med förmågan att projicera styrka via flottor och kontroll över haven. Mackinder ansåg att dessa makter kunde utmana Hjärtlandets dominans genom att säkra kontroll över kusterna och hindra Hjärtlandets expansion genom strategiska allianser i den inre halvmånen.
Mackinder såg det Brittiska imperiet som en central aktör i den yttre halvmånen i sin Hjärtlands-teori. Som en ledande sjömakt hade Storbritannien en unik position tack vare sin geografiska isolering som ö-nation, sin starka flotta och sitt globala koloniala imperium. Mackinder betraktade Storbritannien som en dominerande kraft i den maritima världen, kapabel att projicera makt över haven och kontrollera viktiga handelsvägar. Men han varnade för att den sjöbaserade makten var sårbar för framväxande landbaserade makter som kontrollerade Hjärtlandet.
Mackinder såg Storbritanniens styrka i dess förmåga att utnyttja haven för att säkra globalt inflytande. Genom sin flotta och koloniala nätverk kunde Storbritannien kontrollera kustregioner och den inre halvmånen (områden som Östeuropa, Mellanöstern och kustnära Asien), vilket gav dem en strategisk fördel. För Mackinder var Storbritanniens utmaning att behålla sin globala hegemoni i en värld där Hjärtlandets resurser och strategiska läge kunde ge en landbaserad makt, som Ryssland, möjlighet att dominera Eurasien och därigenom världen.
Mackinder identifierade primärt Ryssland som den huvudsakliga potentiella motståndaren, eftersom landet hade kontroll över stora delar av Hjärtlandet. Rysslands geografiska utbredning, naturresurser och centrala läge gjorde det till en naturlig kandidat för att dominera det euroasiatiska inlandet. Han varnade för att om Ryssland, eller en annan makt, kunde konsolidera Hjärtlandet och expandera till den inre halvmånen (t.ex. Östeuropa eller Mellanöstern), skulle det kunna utmana sjömakter som Storbritannien.
Mackinder såg också Tyskland som en potentiell rival, särskilt om Tyskland allierade sig med Ryssland eller själv försökte ta kontroll över Östeuropa, som han betraktade som en nyckel till Hjärtlandet. Under hans tid var den imperialistiska rivaliteten mellan stormakterna, inklusive Tyskland och Ryssland, en central faktor i hans analys.
För att säkerställa sin globala dominans och motverka hotet från Hjärtlandet indikerade Mackinder att Storbritannien, som en del av den yttre halvmånen, behövde vidta flera strategiska åtgärder:
- Säkra kontrollen över den inre halvmånen
- Bygga allianser med andra sjömakter, såsom USA och Japan
- Behålla marin dominans
- Förhindra en enad Hjärtlands-makt: Motarbeta en tysk-rysk allians och skapa splittring och/eller svaghet i Hjärtlands-regionen genom diplomatiska eller militära medel
Mackinder varnade för att om Hjärtlandet kontrollerades av en fientlig makt som också fick tillgång till den inre halvmånens resurser och kuster, skulle Storbritanniens sjöbaserade hegemoni hotas. För att behålla kontroll över världen behövde Storbritannien alltså aktivt balansera maktförhållandena genom att hindra Hjärtlandets dominans, stärka sin egen maritima styrka och säkra strategiska positioner i den inre halvmånen. Hans teori präglades av en djup oro för att sjömakternas era kunde utmanas av en ny landbaserad supermakt, vilket gjorde hans idéer särskilt relevanta under 1900-talets geopolitiska konflikter.
REFLEKTIONER
Teknikutvecklingen har tagit ytterligare steg sedan Mackinder utvecklade Hjärtlandsteorin – det gäller bl a rymdteknik, datateknik, atombomben och flyget. Men med historien i backspegeln är det ändå svårt att bortse från Mackinder och Hjärtlandsteorin vid analys av såväl historien som vår samtid.
Den förefaller nämligen beskriva väl både Första och Andra Världskriget, Kalla kriget och perioden från 1990 fram till idag (2025). Sjömakterna (främst Storbritannien och USA) verkar ha varit fokuserade på att bekämpa Tyskland och Ryssland samt att kontrollera landområdet runt Hjärtlandet.
Med utgångspunkt i Hjärtlandsteorin framstår NATO och EU som delar i en strategi av sjömakterna för att först kontrollera länderna i västra Europa, främst Tyskland men även Sverige – och sedan expandera NATO och EU österut för att a) skapa kontroll över Östra Europa och b) separera Tyskland och Ryssland – för att därigenom kunna kontrollera Hjärtlandet. Med det perspektivet framstår kriget i Ukraina som en logisk rysk reaktion på NATOs strategiska expansion österut syftande till att kontrollera östra Europa och fragmentera Hjärtlandet (tex Donbas).
En nutida motpol till sjömakternas ambitioner att kontrollera Ryssland baserat på Hjärtlandsteorin utgörs av Kinas ”Belt and Road Initiative”. Där avser Kina att stärka Hjärtlandet, landmakterna och därmed sin egen position genom att bygga omfattade handelsvägar genom hela Euroasien i form av motorvägar och höghastighetståg samt nya sjövägar över Norra ishavet och Indiska Oceanen.
Nämnas bör även ”Rimland”, vilket är ett koncept som förespråkades i början av 1900-talet av Nicholas John Spykman, professor i internationella relationer vid Yale University. Han kritiserade Mackinder för att överskatta betydelsen av Hjärtlandet, och utvecklade ett alternativt geostraegiskt ramverk, vilket hade stora likheter med Mackinders Hjärtlandsteori. Många menar att Rimland snarare än Hjärtlandsteorin har legat till grund för den geopolitiska utvecklingen i världen från början av 1900-talet.
Men den som önskar bryta helt med detta historiska låsta geopolitiska mönster skulle behöva ersätta Mackinders Hjärtlandsteori med ett helt annat strategiskt ramverk. Hjärtlandsteorin förefaller nämligen under lång tid ha lett till en strategisk tendens från Väst att försöka omringa Ryssland för att slutligen bryta upp och fragmentera Ryssland i flera mindre lättkontrollerade delar där Rysslands naturresurser lätt kunde exploateras. För den som skulle vilja stoppa detta konfliktfyllda beteende behövs en annan strategisk utgångspunkt.
Ett alternativt sådant ramverk utanför Hjärtlandsteorin skulle tex kunna definieras genom ett närmande mellan USA och Ryssland – där de bildar en ny geografisk allians av landmakter runt Berings hav. Tunnlar, broar och järnvägar skulle kunna omdefiniera USA från sjömakt till landmakt. Såväl BRICS som Kinas Belt and Road Initiative skulle passa väl in i ett sådant ramverk.
Men det skulle i sin tur leda till att speciellt Storbritannien, men även EU, hamnade i en geografisk avkrok av världen med en trolig känsla av existentiell alienering. Detsamma skulle gälla dem som tjänat ekonomiskt på systemet. I den situationen skulle de troligen med alla medel strida för att hålla kvar USA i Europa och försvåra ett närmande mellan USA och Ryssland.
Kriget i Ukraina förefaller kunna spela en sådan roll, där EU, NATO, Storbritannien, Ukraina och den förra administrationen i USA under Biden verkar vilja fortsätta kriget baserat på Hjärtlandsteorin – medans Ryssland, den nuvarande administrationen i USA under Trump och BRICS ser ut att vilja skapa en långsiktig fred och förändrad världsordning under ett nytt strategiskt ramverk.
Slutligen bör noteras att Mackinder visserligen formulerade och publicerade Hjärtlandsteorin i början av 1900-talet, men att den i stora delar förefaller vara en formalisering av en redan etablerad doktrin inom Brittiska Imperiet där man länge verkar sett sig hotad av Ryssland och Tyskland samt önskat få kontroll över ryska naturtillgångar. ”Balance of Power” – att tillfälligt allierade sig med den näst starkaste maktrivalen för att försvaga den starkaste maktrivalen – verkar desutom ha varit en central del i Storbritanniens geopolitiska strategi från 1700-talet fram till idag.
KÄLLFÖRTECKNING OCH VIDARE LÄSNING
Mackinder, H. (2018). Democratic Ideals and Reality. The Geographical Pivot of History. First Edition. Origami Books.
https://en.wikipedia.org/wiki/London_School_of_Economics
https://en.wikipedia.org/wiki/Halford_Mackinder
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Geographical_Pivot_of_History
https://en.wikipedia.org/wiki/Belt_and_Road_Initiative
https://en.wikipedia.org/wiki/Rimland
Artikelbild: By Library of the London School of Economics and Political Science – Sir Halford Mackinder c1910Uploaded by calliopejen1, No restrictions, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15986720