Vi har läst De nordiska gudarna (1959) av Georges Dumézil – En liten bok på 122 sidor, som driver tesen att den nordiska mytologin inte är en isolerad, unik företeelse – utan en lokal variant av ett gemensamt indoeuropeiskt arv som delas av folk från Indien till Island.
De mytologiska strukturen är tredelad med tre återkommande funktioner i form av suveränitet, krigarvälde och fruktbarhet. Dumézil visar att nordiska myter – kriget mellan asar och vaner, Tors strid mot Midgårdsormen, Balders död, Lokes straff – följer ett systematiskt mönster som återfinns i indiska, iranska, romerska, grekiska och keltiska källor. Han menar att detta mönster är för specifikt för att ha uppstått oberoende; det måste vara ett gemensamt kulturarv från en ursprunglig indoeuropeisk befolkning.
| Funktion | Nordisk gud | Indisk parallell (Veda) | Romersk parallell |
|---|---|---|---|
| 1. Suveränitet (magisk/juridisk) | Oden + Tyr | Varuna + Mitra | Jupiter + Dius Fidius |
| 2. Krigarvälde (styrka, mod) | Tor | Indra | Mars |
| 3. Fruktbarhet (fred, rikedom) | Vanerna (Njord, Frej, Freja) | Ashvinerna | Quirinus |
DISKUSSION
Bokens värde inte ligger i att den är otvetydigt sann, utan i att den förefaller vara djupt provokativ. Vi ser att kritiken mot Dumézil kan delas in i tre kategorier:
Metodkritik: Selektivt urval – Dumézil väljer myter som passar hans mall och tonar ner motexempel. Dateringsproblem – De nordiska källorna (Snorre Sturlasson, 1200-talet) är 1000–1500 år yngre än de indiska och romerska. Kan likheterna bero på senare lån eller universella mänskliga mönster, snarare än gemensamt ursprung?
Empirikritik: Saknas entydigt samband – Den trifunktionella ursprungsmytologin finns inte bevarad som ett ”rent” system någonstans.
Ideologikritik (politisk): Hot mot nationalromantiken – Dumézil visar att de nordiska gudar inte är unikt germanska – de har släktingar i Indien och Iran. Detta underminerade en tradition av nationell särartsdyrkan. Efterkrigstidens misstänksamhet – Allt som liknade ”indoeuropeisk ursprungsforskning” blev misstänkt efter nazisternas missbruk av sådana teorier. Dumézil undvek medvetet politiska slutsatser. Vår tids tabun – Frågan om etnisk och kulturell kontinuitet är idag så känsligt att själva samtalsämnet ofta avfärdas som illegitimt. Detta påverkar sannolikt också mottagandet av Dumézil.
Ett verk som inte väcker motstånd rör sig i det medvetna kollektivt accepterade psyket. Men när en bok börjar stöta på känslomässig patrull i det kollektivt omedvetna och i överideologierna, så indikerar det att det är en värdefull bok, som kan säga något om oss och vårt samhälle.
Dumézils tes har överlevt i decennier. Att han kan ha fel i detaljerna (tex vilka gudar som hör till vilken funktion) innebär inte att hans grundhypotes ska avfärdas: Nordisk mytologi förefaller vara en del av en större, indoeuropeisk berättelse som i dag har mer än 1 miljard medvetna utövare.
En utvecklingshypotes är att den indoeuropeiska mytologiska strukturen uppstod i vid Svarta havet i samband med övergången från jägar-samlar-samhälle till jordbrukssamhälle. Då behövdes den tredelade organisationsform som den tredelade mytologin representerar. I det bofasta samhället hade man behov av ordning, försvar mot yttre hot samt förmåga att generera skördar. Mytologin representerade den gudomliga ordning som ledde till ett välfungerande samhälle. Det var ett organiskt samhälle organiserat underifrån från gård, by och stad till kungarike – där mytologin var flyttbar vid migration och skalbar i takt med att samhällen växte. Mytologi, plats och släktskap definierade samhället, snarare än landsgränser. När området fick gränser och blev kristet kom den tredelade mytologin att representeras av kung av guds nåde med alla tre delar integrerade i en och samma person. I dagens samhälle finns mytologin sannolikt kvar i det kollektivt omedvetna och i form av regering/riksdag, försvar/polis/NATO och välfärdsstat/EU.
Med Dumézils teoretiska världsbild som grund har vi under alla omständigheter fått ytterligare en värdefull utgångspunkt för att utförska vårt kollektivt omedvetna psyke och för att förstå samhällets djupa strukturer.
KÄLLFÖRTECKNING OCH VIDARE LÄSNING
Dumézil, G. (1959). De nordiska gudarna. Aldus.
https://en.wikipedia.org/wiki/Norse_mythology
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hinduism
https://en.wikipedia.org/wiki/Zoroastrianism